fredag 3 maj 2013

Aldrig lugn och ro

Fick i kväll veta att E hade mått jättedåligt och sagt att hon verkligen ville dö. Slutade med att hon for upp på psykakuten och skickades hem med Propavan för att få sova i natt.
Jag blev galen och fick någon slags snetändning. Ringde först och skällde på Es pappa för att han bara sitter och rullar tummarna. Sedan ringde jag och skällde på en personal så att det är ett under att telefonen inte började brinna. Jag känner mig nu lite ångestfull och det var kanske inte ett så smart drag. Är bara så förtvivlad och desperat. Slängde iaf iväg ett sms där jag bad stackaren på boendet om ursäkt. Men han var lite dryg han också och kunde ju ha lite förståelse när en förtvivlad och upprörd mamma ringer.
Fick rådet av en vän att kontakta en överläkare inom psykiatrin till veckan. För att se hur man kan gå vidare med E. Tvångs omhändertagande eller.....helst inte!
Vad jag undrar över är hur psykiatrin kan släppa hem någon som är självmordsbenägen gång på gång. Det var ju likadant för två veckor sedan då E så när hade lyckats att ta sitt liv. Inte skulle de ha skrivit ut henne och låta boendets personal ta ansvaret över E. Det tycker alla som jag har pratat med!
Allt det här handlar ju om ett rop på hjälp för annars skulle E ha gjort allvar av det hela och inte levt i dag. Men hon vill ju inte må dåligt och hon vill ha hjälp! Förbannade pack som inte ser till att hon blir hjälpt då!!! Inte genom att pracka på henne mer och mer medicin utan genom att gå andra vägar. Återigen så hamnar jag i tankarna på ett behandlingshem. Så är det!

www.youtube.com/watch

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...