tisdag 11 juni 2013

Diskussion

Jag och Es pappa diskuterade det här med Es vård. Helt krasst så är det ju som han sade att på två månader har inget hänt. Vi står fortfarande och stampar på samma fläck. Det är inte speciellt upplyftande! Två månader med två överdoser och flertal inläggningar, DET är vad som har hänt!!! Det är inte så konstigt att vi känner oss rådvill och hjälplösa. Vad kan vi egentligen göra mer än att mailbomba de berörda inom Es nätverk och påtala vikten av att hon skickas i väg till Lenagården, så att de gör allt i sin makt för att försöka ordna till det så. Men då vi inte ens får svar av dem, så känns det extra hopplöst. Det här är ingen lek! Det här handlar om E! Det här handlar om hennes chans till ett tillfrisknande med hjälp av professionella, där andra har misslyckats. För det är precis vad de har gjort! BUP, habben, psykiatrin och boendet. Ingen av dem har kunnat skydda E från sina självskador och sina överdoser. Boendet kan vi i och för sig inte klandra men de borde ha satt stopp för hennes möjligheter till att skada sig. De skulle ha slagit larm för länge sedan!
När vi tänker på hur illa det här har skötts så blir vi så arga och det känns förjävligt rent ut sagt! Men jag ska tillägga att jag är säker på att de som är runt E så som boendechefen osv vill att hon ska få hjälp. Det vet jag att de vill! Det är bara det att allting tar en sådan lång tid och de är väldigt dåliga på att hålla kontakten med oss föräldrar. 
Jag hoppas att någon sitter med E i kväll / natt! Jag hoppas att någon hör av sig i morgon och jag hoppas att det kommer ett trevligt besked snart. Till mig, till Es pappa, till hennes syster och framför allt till E själv.

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...