fredag 26 april 2013

En vecka i dag

Det slog mig precis att det är en vecka sedan min dotter försökte att ta sitt liv. En vecka....dagarna har varit fulla med telefonsamtal, sms och mailkonversation med olika personer angående E. Egentligen så känns det som att jag inte har kommit någon vart under den här veckan därför att jag vill att allting ska hända snabbt. Helst i går!
Veckan har gått fort! Egentligen lite väl fort för jag känner att jag skulle vilja stanna upp tiden till dess det har ordnat sig för dottern. Vad som helst kan hända på en vecka när det gäller henne. En cocktailblandning eller en skärning!
Jag har denna vecka märkt att jag har ett fruktansvärt dåligt minne just nu. Jag glömmer vad jag säger, jag glömmer vad jag tänkte och jag glömmer saker som jag har pratat med mina vänner om. I morse glömde jag bort om jag hade givit hundarna mat eller inte.
Jag förstår att det är all oro och stress som sätter sina spår hos mig och vänner och bekanta uppmanar mig att börja prata hos någon, som tex en kurator. Just nu känns det inte aktuellt då jag har sambon att nöta öronen på.
Jag undrar om en som mår så dåligt som min dotter kan känna och tänka på oss omkring dem? Jag tror inte det!  Hur vi skulle må om hon faktiskt lyckades med sina försök att dö?! Jag har en salig blandning av känslor inom mig. iIska för att dottern inte ringer och ber om hjälp de stunder allting är svart, sorg för att hon faktiskt inte känner trygghet hos mig längre och rädsla för att hon ska lyckas eller snarare INTE lyckas ropa på hjälp i tid nästa gång hon tar en överdos ( för det kommer hon att göra ).
Vi kan naturligtvis försöka sätta tvångsvård på henne eftersom hon faktist är en fara för sig själv men vi vill inte ha in henne på en psykiatriavdelning igen. Hur ska man kunna lita på att de skyddar min dotter när hon lyckas ta en överdos där också?! Jag gör det inte. Lika lite som jag litar på att gruppboendet som E är på ska kunna skydda henne från att skada sig själv. Hittills har de lyckats dåligt! De får ju inte ens gå in i hennes lägenhet och röja bort verktyg att skada sig med även om de vet om var det finns. Det är helt sjuk! MEN de är underbara människor som jobbar där och de gör vad de kan - DET MÅSTE POÄNGTERAS!
När hon bodde hemma så gick jag igenom hennes rum lite nu och då i jakten på olika vektyg att göra sig illa med. Varje gång blev hon galen av ilska! Och varje gång jag fann något så brast det inom mig.
E och hennes syster föddes tio veckor för tidigt och låg länge på barn 4. E fick två hjärnblödningar under kuvöstiden och var nära att dö redan då. Jag lovade och bad till honom där uppe att om hon överlevde så skulle jag göra allt för henne, allt för att hon skulle få ett bra liv och känna sig trygg och älskad.
I dag känner jag ett stort misslyckande när jag då ser hennes armar och hör om de självmordsförsöken hon har gjort för hur mycket kärlek jag än har öst över henne, så hjälpte det inte. Men jag har inte fött henne för att se henne dö före mig och det hoppas jag att hon ändå någonstans förstår.

www.youtube.com/watch

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...