måndag 24 juni 2013

Sitter här

Jag sitter här och funderar på vad mer vi kan göra för att hjälpa vår dotter. Det blir lite tomt på ideer mellan varven och det känns stundtals som att vi famlar i blindo i vår kamp för att få henne till Lenagården. För er som inte har läst hela bloggen så ska jag förklara varför vi har fastnat för just Lenagården. Det beror på ett som jag har skrivit förut tips från en kvinna, som heter Anna Kåver. Hon är specialiserad på självskadebeteenden, är utbildad KBT och DBT terapeut samt har skrivit flera böcker. Hon tyckte att just detta behandlingshem vore något för E! Jag litar till fullo på hennes tips och hoppas verkligen att de som har makten att ta ett sådant beslut att låta E fara dit bestämmer sig för det.

Det handlar förstås om stora summor pengar och jag tror att det är en av orsakerna till att inget beslut fattas men jag tror även att det beror på att psykiatrin inte anser E tillräckligt sjuk. Att de graderar ett mående hos en ung människa på det här sättet är för oss en gåta och jag är rädd för att de kommer att orsaka hennes död om hon inte får den hjälp hon så väl behöver. Jag är också rädd för att hon ska bli sämre igen, att det tillfälliga uppsvinget som hon bitvis har ska försvinna och då sätter de in en högre dos medicin, hon blir bättre för en tid, sedan sämre igen osv. En dag kanske hon mår så dåligt att hon tar ett ödesdigert beslut i ren desperation.

Man ska också komma ihåg att E vill ha hjälp! Hon vill fara till LG och hon är tacksam för mitt stöd och min kamp för att hon ska få åka dit och få behandling. Annars skulle hon inte låta mig ta del av journalerna, att anmäla till socialtjänsten, att låta mig stämma träff med den ansvarige läkaren inom psykiatrin och att prata med hennes kontaktperson.

 step-of-thoughts-to-reality

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...