fredag 14 juni 2013

Läkarnamn

E visste inte vem som är hennes läkare där hon går och samtalar men hennes kp skulle maila Es samtalskontakt och fråga. Så förhoppningsvis får vi veta vem det är och kan sedan gå vidare. Vi måste göra vad vi kan även om det inte är till någon nytta. Det är nämligen så det känns. Inget händer trots alla mail och alla kontakter jag har haft med olika människor. E undrade varför jag ville veta vem som är hennes läkare men när jag förklarade varför, så var det inga som helst problem. Därför att hon vill ju i väg till Lenagården lika väl som vi vill att hon åker dit och låter sig bli hjälpt. Det som förvånar mig i allt det här är att massmedia har blivit tipsad av vänner till mig, inte bara en utan flera tidningar samt tv nyheterna. Men trots att det är så upplyst och på tapeten det här med psykvården och hur illa det är, så verkar ingen vara intresserad. Jag bryr mig inte så mycket men jag tycker att det är lite konstigt om jag ska vara ärlig.
I kväll är E hos sin syster och äter middag! Det är så härligt att tjejerna umgås ibland. Tvillingar är alltid tvillingar med ett speciellt band. När de var små och ännu inte hade kommit igång med talet, så pratade de med varandra ett språk som ingen annan fattade. Men de förstod varandra! Rätt så häftigt! Lika läckert är det att de kan köpa likadana kläder utan att den andra vet om vad syrran har köpt.

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...