söndag 19 maj 2013

Mardröm

19 maj: Jag önskar att detta bara var en mardöm och att när jag vaknade upp så var allting bra igen. Tyvärr så är det inte så! E var helt väck i går kväll. Jag tror inte ens att hon var medveten om att jag var där hos henne.
När jag kom in till akutmottagningen och frågade efter min dotter, så gick kvinnan i receptionen och pratade med någon. Efter bara några minuter så kom hon tillbaka och sade att E inte ville träffa mig. Jag trodde inte att det var sant och frågade om hon skämtade med mig. Nej svarade den här kvinnan mig och gick tillbaka till receptionen. Bemötandet var inte det bästa!
Jag gick ut och ringde runt till Es pappa och syster som båda var på festligheter. Sedan ringde jag till boendet och pratade med en som jobbade där. Samma man som jag hade skällt ut några veckor tidigare och jaa... han var lika kylig och byråkratisk som då. Men jag bad återigen om ursäkt för mitt beteende sist vi pratades vid och tänker inte lägga krut på snorkiga typer. Jag kanske är känslig nu, vad vet jag....
Hur som helst så bestämde jag mig för att ta bussen hem igen och hade precis beställt biljetten när jag fick ett samtal ifrån Es pappa. De hade ringt honom från lasarettet och sagt att jag nu fick träffa E. Så jag vände om och traskade upp till samma avdelning som sist hon låg inne vilket var den 18 april. En månad tidigare precis! Där låg hon groggy som bara den! Hon var hög som ett hus eller full som ett ägg. Det var inte roligt att se kan jag ju säga!
De väckte upp henne en gång i timmen och hon var uppkopplad till en monitor. Dessutom så satt ju vaket där och skulle sitta hela natten. Det kändes tryggt och efter några timmar så tog jag då en taxi hem igen. 
Om jag får veta vem som förser henne med Theralen och piller, så kommer det inte att bli roligt för den personen. Någon är det men E vägrar uppge vem till personalen.
Sitter här och har fått i mig lite frukost och tänker åka upp igen till E om inte alltför många timmar. När hon är hemma igen ( först blir det nog psyk ) så ska jag, Es pappa och syster sätta oss ned och ta ett allvarligt snack med E. Nu är det nog!! Om inte någon riktigt hjälp nu sätts in en gång för alla så mister vi henne snart. Precis som jag har skrivit förut! Hon hade alltså återigen lyckats hälla i sig det här i sin lägenhet i sitt boende men tack och lov raglat ut till de andra. Som ringde efter ambulansen! Får hon inte komma till ett behandlingshem med eller mot sin vilja, så vet jag inte vad jag tar mig till. Hoppas hoppas att kommunen och kanske landstinget hjälper henne genom att vara beredd att betala en vistelse på hem. Att de ser bortom besparingarna och ser en ung kvinna med ett stort behov av hjälp.

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...