måndag 27 maj 2013

Minnen

Jag satt och tittade på foton från Es barndom och fick mig några goa skratt likväl som tårarna trillade. Det har gjort vansinnigt ont att ha följt Es försämring under årens lopp. Att se den gladlynta blonda glädjespridaren som alltid var öppen och kontaktsökande förvandlas till någon som bär svarta kläder, färgar håret mörkt, som nästan aldrig skrattar ( när hon gör det så blir man alldeles varm inombords ) och som avskyr kramar är smärtsamt. Denna underbara flicka blev en ung kvinna med ett fruktansvärt dåligt mående. Vad hände?! 

www.youtube.com/watch

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...