tisdag 28 maj 2013

När andra bestämmer

Det är oerhört frustrerande att vara föräldrar till någon som har ett självskadebeteende och det är lika frustrerande att känna inom sig en viss tvivlan på att den hjälp vi vill att dottern ska få inte kommer att sättas in. De som styr och bestämmer över vår dotters framtid ( om hon ska få någon ) är jag rädd för kommer att hänvisa till det som heter vågen och som finns i stan eller till Hera eller något annat liknande behandlingsalternativ.
Inget av de alternativen ser vi som ett bra val när det gäller vår dotter men vi kommer säkerligen att få stånga våra pannor blodiga i vår kamp. Det som gör mig besviken nu är att det här mötet som ska vara har vi ju sett fram mot, vi har hoppats på att något positivt skulle hända under mötet och att de som kommer att vara med på sammankomsten skulle ropa ett rungande JA. Men jag är realistisk och inser att det inte kommer att ske. Inte i dagsläget!
Har fått svar från Es samtalskontakt, ett kort svar där hon skriver att mailet kom rätt men att hon inte vet inte om det är möjligt med att ordna fram en överläkare till månd. Likaså har chefen för boendet ringt och berättat att E blir utskriven i morgon. De har satt in extra personal men ingen kommer att sova inne hos henne och de kommer inte heller att vara med E hela tiden. De menar på att hon måste få känna att hon har ett eget liv.
Es pappa kom med något snabbtänkt som jag själv inte kom på att ifrågasätta. När jag berättade att de säger att E inte förstår innebörden av vad som kan hända när hon tar överdoserna, att hon inte förstår att hon kan dö om hon gör så där, hur kan de då säga att de inte ska ha full tillsyn på henne. Han undrar hur det går ihop?! Visst har han rätt i det!!!

Där står vi då och det sägs ju att tålamod är en dygd

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...