torsdag 30 maj 2013

Sex veckors helvete

E hade sovit gott i natt och det förstår jag så skön säng som hon har. Hon skulle inte i väg och praktisera i dag som hon brukar göra utan i dag var det ett möte som hägrade. Ett möte om framtiden! Blir det inget behandlingshem för henne i Uppsala så är det jobb och aktivitetsersättning som gäller. Men det kommer hon inte att klara av som hon mår nu, det vet jag! Likväl som att jag fortfarande känner så starkt att E kommer att lyckas med att ta sitt liv en dag om hon inte får komma sig iväg till LG.
Jag har tappat lite av min kamplust! Det känns som att det kommer att bli pannkaka av vår önskan om Lenagården och jag tror inte att någon direkt flaggar för det. Men jag är väl bara lite less nu och tycker att vi inte får ett riktigt gehör för våra önskningar. Som att vi ville att det här mötet på måndag skulle kunna leda till något beslut, vilket det kanske inte gör och som att vi ville känna att vi är trygga i att E är i " säkerhet " till dess annat ordnades för henne. Jag kan tyvärr inte påstå att jag känner mig trygg i vetskap om att hon är hemma igen då det har hänt för mycket där. Jag vet också att både Es syster och pappa känner likadant.Det har varit sex veckors helvete sedan Es första självmordsförsök och det är inte så konstigt att vi blir påverkade.

Men det gäller att tänka positivt och blicka framåt!

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...