måndag 27 maj 2013

Självdestruktiv

Satt och läste lite om det här med självdestruktivitet och känner igen så gott som allting av det:
Självskadebeteende upplevs ofta som beroendeframkallande och ofta försöker närstående hindra personen i fråga att skada sig, eller bara säga att personen måste sluta skada sig själv, vilket inte alltid är enkelt. Har personen sjunkit för djupt ner i depressionen räknar personen självskadebeteendet som en vardagssyssla, precis som äta och sova. Självskadebeteende är fullt jämförbart med övriga missbruk. Självskadaren planerar inköp av större/vassare tillhyggen, olika former av klädesplagg som döljer såren, bandage och liknande för att inte "läcka" blod genom kläderna från färska sår. Hon eller han planerar sitt umgänge och sina aktiviteter kring huruvida det ska fungera att ha långärmat eller inte (att t ex undvika att följa med på gymmet eller till badstranden).
Att framkalla fysisk smärta är för många självskadare en metod, ett verktyg för att distrahera sig från själslig smärta. Den fysiska smärtan är lättare att "ta på", den kanaliserar de överväldigande negativa känslorna personen upplever. Smärta i kroppen utlöser även endorfiner, vilket ger självskadaren en kick och en känsla av lugn och trygghet, vilket också kan förklara den beroendeframkallande risken i det hela.

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...