onsdag 29 maj 2013

Skrivs ut

I dag skrivs alltså E ut från psykiatrin enligt boendechefen men som jag skrev i går så visste E inget om det. Jag försökte i går under vårt samtal att få in henne på andra tankebanor när ångesten sätter in och hon vill skada sig. Jag frågade henne vad hon mest av allt tycker om, vem hon mest av allt älskar och vad som får henne mest glad. Svaret är T, hennes systerdotter som blir tre år i juli. Försök då att frammana henne i dina tankar när du mår dåligt. Plocka fram bilden av henne i ditt huvudet och bara ta in och tänk på T. Det kan kanske hjälpa dig litegrann i de svåra stunderna sa jag till E.
Hon sa än en gång att hon inte kan lova att sluta skära sig och att jag tror att det bara är att sluta. Lite svårt har jag att förstå hur man kan göra något sådant mot sig själv men jag har förstått att det INTE är bara att lägga av med ett självskadebeteende. Det har utvecklats till ett slags beroende som hon behöver hjälp med att bryta och just därför borde kommunen inte lasta över allt ansvar till landstinget. Missbruk som missbruk!
Jag sände i går ett sms till Es ena kontaktperson där jag hade några funderingar och jag väntar på att få svar framöver. E har haft tur att få sådana fina kp där hon bor och de vill verkligen att hon ska må bra. Så de är nog inne på samma spår som vi i hennes familj. Att hon  behöver mer hjälp än vad hon har!
Vi får se vad den här dagen har att ge

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...