måndag 20 maj 2013

Smärtsamt

Har precis kommit hem från besöket hos dottern. Hon var piggare i dag och det gick att prata med henne. Hon kunde med personalens stöttning ta sig till toaletten och hon såg inte lika påverkad ut på ögonen. Men blodtrycket är fortfarande lågt och hon är fortfarande kopplad till hjärtmaskinen men droppet är  borta. Det tar tid för sådana där mediciner att gå ur kroppen så det är inte säkert att hon får bli utskriven i dag heller.
När jag satt på bussen på väg till sjukhuset så gjorde det smärtsamt ont att faktiskt inse att dottern var så jäkla nära att dö för en månad sedan. Att hjärtat hade stannat och att hon hade en sådan pass hög dos i kroppen av tabletter att normalt sett så skulle hon inte ha överlevt enligt läkarna. Denna gång var det nog inte lika nära att hon strök med men det är likväl farligt och mycket mycket allvarliga saker det hon håller på med. De inre organen måste ju ta stryk och tänk om hon får syrebrist och blir som ett kolli i stället.
Ronden hade varit när jag kom dit men E kunde inte komma ihåg  vad läkaren hade sagt. Hon vet inte om hon blir utskriven men underläkaren från psykiatrin skulle ju göra en bedömning någon gång under dagen. Jag frågade E var hon helst vill ta vägen dvs hem till sin lägenhet, till psykiatrin eller... när hon blir utskriven. Det visste hon ej!
Jag sa till personalen att de ska ringa mig om E blir utskriven så att de inte släpper henne vind för våg. Hon ska inte få en chans till att skada sig på något sätt. Hon ska inte dö hon ska överleva!!!

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...