söndag 12 maj 2013

Tankar och funderingar

Det sista jag tänker på innan jag somnar varje kväll är på E, hon finns i mina drömmar om nätterna och hon är den första jag tänker på när jag vaknar på mornarna. Om dagarna är E i mina tankar varje sekund, minut och timme.

När vi besökte henne på lasarettet så kom Es kontaktpersoner med förslaget att vi ska hälsa på E ofta och kanske sova över där någon gång ibland osv. Jag skulle gärna göra det men det är svårt när E inte vill ha den kontakten längre. Det är lätt att känna sig i vägen!

Kontaktpersonerna var förresten hos E på lasarettet även under sin lediga tid som jag förstod det. De tycker verkligen om henne och det är ömsesidigt! Jag förstår E för de är fina människor och jag känner ett förtroende för dem vilket jag har gjort hela tiden. Det är systemet som inte riktigt har fungerat med vad de får göra och inte får göra. De får ju inte rota i hennes lägenhet till exempel ( som jag tidigare har nämnt ) eller berätta för oss föräldrar om händelser som har skett eller som sker. Det måste vara oerhört frustrerande för dem och att vara i den sitsen som M, som svarade när jag ringde på fredagen efter Es självmordsförsök och frågade om de visste var E var, kan inte ha varit lätt. Hon visste ju vad som hade hänt men fick inget säga eftersom de har tystnadsplikt. Fy fan så jobbigt!

Jag gillar M starkt! Har bara träffat henne två gånger men hon utstrålar värme, glädje och empati. Det kände jag direkt vi möttes på sjukhuset! Jag är säker på att E känner likadant för vi är båda människokännare och sådana människor är jättebra för E att ha omkring sig. C har jag ju träffat flera gånger och känner samma där!

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...