söndag 9 juni 2013

Vi kan inget påverka

Jag och Es pappa står väldigt maktlösa i det här med E och att få en bra hjälp till henne. Vi stångar pannorna blodiga i vår strid för E! Jag mailar, jag ringer och jag stöter på folk ideligen i strävan efter att något ska hända. Det är ta mig tusan som ett heltidsjobb! Det sorgliga är att inget händer....
Chattade med dottern om kommande utlandsresa! Hon lägger undan pengar varje månad till den och jag tror att hon ser fram mot resan litegrann. Men hon vet inte om hon kommer att kunna glädjas åt semestern när vi väl är där. Det är inte så lätt att göra det när man mår dåligt och har ångest. Ångesten tar över allt och att glädjas åt solens värme, den blåa himlen, det skimrande havet, den goda maten..... går då bara inte. Nu är det några månader kvar och innan dess kan hon vara på Lenagården eller hon kan vara någon annanstans. Vi får bara se tiden an och ta en dag i sänder.

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...