fredag 19 juli 2013

Stand by me

Man kan lätt känna sig ensam i stunder av missmod och hopplöshet men det gäller att inte tappa glöden. Den är A och O för att vår dotter ska få hjälp. Känns det som! 
Men det är stundtals jättetungt både inombords och i tankarna allt mer ju tiden går. Inte för att E mår sämre men för att jag tror att landstinget bara fördröjer allting i tron att vi ska lägga ned vår önskan om att E ska få åka i väg till Uppsala. Jag tror även att Lenagårdens chefer har tappat hoppet till en viss del.

                                                     


Vad som än händer

Jag chattade lite med E och hon hade inte gjort sig något säger hon. Jag kan bara hoppas att det var så men hon var inlagd när vi skrev till...