fredag 19 juli 2013

Stand by me

Man kan lätt känna sig ensam i stunder av missmod och hopplöshet men det gäller att inte tappa glöden. Den är A och O för att vår dotter ska få hjälp. Känns det som! 
Men det är stundtals jättetungt både inombords och i tankarna allt mer ju tiden går. Inte för att E mår sämre men för att jag tror att landstinget bara fördröjer allting i tron att vi ska lägga ned vår önskan om att E ska få åka i väg till Uppsala. Jag tror även att Lenagårdens chefer har tappat hoppet till en viss del.

                                                     


När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...