onsdag 31 juli 2013

Trying to reach out

När jag i april fick vetskap om min dotters överdoser så rasade min värld fullständigt samman. Jag kommer aldrig aldrig någonsin att glömma samtalet från hennes kontaktperson. Jag kommer heller aldrig att glömma bilden av E liggandes i sjukhus sängen kopplad till EKG och blek som ett lakan. Att då och där förstå vidden av hur nära hon var att dö ifrån mig och alla vi som älskar henne…..
Det var i den stunden som jag svor på att jag skulle göra ALLT för att hon skulle få en ordentlig hjälp för sitt självskadebeteende. Det var även då som jag förstod att min älskade flicka med all säkerhet skulle göra nya försök när hon väl var utskriven igen. Jag vädjade till omgivningen att inte släppa henne ur sikte, jag vädjade till dem alla som har jobbat med E att hålla en stenhård koll på henne, att hjälpa oss föräldrar att få in henne på ett behandlingshem och att kontakta oss vid minsta problem.
Hon skrevs ut efter ett par dagar och skickades hem till sitt boende där hon har en egen lägenhet. Där kunde hon då ta en ny överdos exakt en månad senare och återigen fick jag ett samtal om att hon var intagen på lasarettet och återigen fick jag se min dotter ligga däckad i en sjukhus säng med EKG övervakning.
Att nu flera månader senare fortfarande vänta på den där hjälpen till henne känns så fruktansvärt surt. Ingen vill ta sitt ansvar därför att allting handlar om pengar. Ingen vill betala så att min dotter kan få den hjälp hon så väl behöver. Det är förjävligt! Jag bestämde mig för att börja blogga efter hennes första överdos. Därför att jag vill nå ut till så många som  möjligt och visa omvärlden hur det är att leva med ett självskadebeteende inom familjen och jag vill visa hur dåligt det fungerar med att få hjälp till någon som mår som vår dotter. Jag vill också visa andra föräldrar som är i samma situation som oss att de inte är ensamma och jag vill säga till dem som är i samma elände som vår dotter att de ska fortsätta kämpa för sin överlevnad och tillfrisknad.

 6851834051

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...