lördag 7 september 2013

Olustkänsla

Jag har efter gårdagens samtal med dottern en olustkänsla inom mig men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Om det är att landstinget inte skickar i väg henne till Uppsala, att hon inte vill, att de anser henne inte klara av att sitta i en grupp för terapi ( vilket jag är säker på att hon faktiskt skulle fixa ) eller orden hon sade: Vadå då om jag skär mig en gång till.... Det lät som att hon inte tänker sluta skada sig.... Jag misstolkar möjligen men både jag och sambon tyckte verkligen att det lät illa. 
Var även in på landstingets sida och läste lite om steget samt tegs behandlingshem och åtminstone i tegs behandlingsplaner så kör de med gruppterapi precis som på Lenagården. Så den teorin köper jag inte att E inte skulle kunna förstå och ta till sig terapin. Det blir lite dubbelt liksom! Det handlar nog mest om pengar i detta fall! 
Men som sagt var så får vi se tiden an och hoppas på att allting löser sig till det bästa. Inga fler självmordsförsök och helst inga fler skärningar hade förstås varit kanon. Jag önskar att E kunde ta fram sin jävlar i anamma sidan som hon faktist har och bestämma sig för att ge tusan i att skära sig när ångesten är jobbig. Att hon kunde ta till andra metoder när det är tungt så som att ge sig ut att springa, gå en långpromenad eller flera om dagen om så är, köpa sig en box boll och ge den på moppen utav bara fan, skriva av sig.... finns många sätt! Jag själv gav mig ut och sprang!

 

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...