torsdag 5 september 2013

Svar

Fick svar från Es samtalskontakt där hon kort och koncist skrev att på grund av sekretess så varken kan eller vill hon diskutera behandling via mail. Det har hon rätt i kan jag tycka men då kan hon ju faktiskt ta och slå mig en signal i stället. Vilket jag också har skrivit till henne!
Vidare så skrev hon att E ska träffa läkaren på fredag för en psykiatrisk bedömning och om jag ska följa med är en sak mellan mig och E och ett beslut som vi får ta. Tänk, det har jag redan räknat ut! 

Nu mår hon bra och det glädjer vi oss åt men vi har levt med E i många många år, levt med hennes ångest och självskadebeteende och vi har levt med oro, sorg, frustration och rädsla i lika många år precis som en medberoende. 
Det är då inte så konstigt att man som mamma och pappa också påverkas och bär med sig sår som tar tid att läka. Bitterheten är en del i det ( över att psykvården nonchalerar oss föräldrar och över att de inte gjorde mer för E ) och ilskan likaså. Det måste få ta tid för oss också! 
Hur som helst så har jag i dag pratat med E och sagt till henne att vilket beslut hon än tar så stöttar jag henne i det. Till hundra! Väljer E att inte åka ( om det mot all förmodan skulle bli ett sådant beslut ), så får vi se till att det blir bra på hemma plan. Väljer hon att åka i väg så kommer jag att hälsa på henne så ofta hon behöver och vill. Vad hon säger nu så vill hon inte fatta något beslut utan att veta mer om stället, fara dit på besök och prata med dem som jobbar där. Sådan klok flicka jag har!! 



Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...