tisdag 15 oktober 2013

Att blogga

Det här med att blogga är egentligen en ganska bra grej då man får skriva av sig samtidigt som andra kan få läsa och ta del av ens livsöden. Det finns förstås gränser för hur mycket man ska lämna ut om sig och sina anhöriga. 
Det är ju trots allt internet!

Jag sparar så gott som varje inlägg och för över dem på word ifall jag skulle ha nytta av det i framtiden.
Jag hoppas att E mår bra nu! När hon inte gör det så vill jag bara krama om henne hårt hårt men det är nog det sista hon skulle vilja för jag får aldrig annars en kram heller. Hon är snål med dem min tös! Synd det för kramar är ju läkande! 

Min mamma ringde tidigare och tackade för att jag hade varit där och städat och hon undrade hur det var med hennes barnbarn och vad E tänker och känner nu efter förvaltningsrättens dom. 
Jag har inte undanhållit något för mina föräldrar eftersom det ju är deras barnbarn som det handlar om och de har alltid alltid månat extra mycket om E. Hon är otroligt älskad av dem! Inga skulle bli gladare än dem ( förutom jag då ) om E for i väg till ett bra behandlingshem och för en gång skull kanske blev frisk.

Mamma berättade hur som helst under vårt samtal att pappa deppar och det är ju inte konstigt. Hans lever värde är åt skogen på grund av bromsmedicinen, skelettet har flera metastaser, han orkar ingenting och får inte känna sig som en man längre och han måste använda c pappen även dagtid numera. Det är inte kul att se sin pappa i det här skicket kan jag ju säga! Jag hatar cancer och vad den gör med människor! 

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...