söndag 20 oktober 2013

Känsla av olust

De sista dagarnas känsla som jag känner om att det inte är så bra med E är så jobbig att bära. Att se och höra hennes irritation mot det mesta och mot de flesta och att förstå men inte kunna hjälpa. Att vara rädd för att hon ska rasa helt och hållet igen och må så där dåligt som E har gjort det sista året.Ja speciellt det sista året! Det är en tung rädsla och även vetskapen om att tystnadsplikt råder oavsett hur illa det är känns inte så kul.

För hur eller hur - pratar dottern inte med oss i familjen utan kör sitt race och låtsas att allting är bra fast det kanske inte är det så kan vi inte göra ett skit. Jag vet att personalen där hon bor försöker att peppa henne till att berätta för oss om det är något men det går ganska trögt.

Jag har till och med känt av och till den sista veckan att jag kanske borde avblåsa det här med behandlingshemvistelse, eftersom det verkar ha varit en utlösande faktor. Men samtidigt så blir det ju fel eftersom hon ju faktiskt behöver hjälp.
Stöttning och peppning samt närvaro är nog det enda just nu. I dag skulle E hitta på något med sin tvillingsyster och det blir säkert trevligt för dem båda.

Lägger in en bild på en av våra hundar som myser i soffan ute i stugan.

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...