torsdag 17 oktober 2013

Känslor

I går kväll när jag hade lagt mig så vällde känslorna över mig att det faktiskt är sant att förvaltningsrätten tycker att E ska på behandlingshem precis som vi föräldrar också tycker. Med ens så blev det så verkligt och jag kände en stor sorg och tänkte att jag skulle sakna henne jätte mycket men samtidigt så är det absolut det bästa för henne. Hon ska inte behöva gå och må dåligt år ut och år in på det här sättet. Det är alltför många år redan och mediciner är inte lösningen - inte i längden! 

Målet måste vara att kunna få vara fri från ångest, jobbiga tankar och självskador och efter alla dessa år så har hon inte nått dit. Tvärtom så har det sista året var oerhört tungt för E som jag har förstått det och nu är det bara att hoppas att det händer något mer för henne. Något bra och en förändring i hennes liv som ger oss tillbaka den glada och friska flickan. Hon kändes som att hon var på väg i sommar men nu tror jag att E inte mår så bra längre. 

Jag pratade med henne i morse men hon mådde lite illa av någon anledning och visste inte om hon skulle på jobbet i dag. Jag tror inte att hon for dit! I kväll ska jag dit och lämna igen domslutet så då lär vi ju ses en stund. 

I dag hade jag en sådan längtan efter mitt barnbarn så hennes mamma ska komma hit med tösen så att vi kan mysa tillsammans. Ska bli härligt! Här hänger snön i luften och på flera håll snöar det. Jag har inte bytt till vinterdäck ännu men tänkte göra det i helgen ute i stugan. Det är hög tid nu! Jag längtar verkligen ut till stugan nu. Ser fram mot att basta, sitta vid kaminen och mysa, äta och dricka gott och bara vara. Ingenstans blir jag så lugn och harmonisk som där vid havet. Hundarna älskar stället - att få springa fritt som de vill är livet för en hund och precis vad de får göra där. 



 

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...