lördag 5 oktober 2013

Tillit

Pratade lite med dottern i går kväll om det här med att våga lita på, att inte undanhålla och ljuga och att det tar tid att bygga upp tilliten igen. Att våga tro på att det ska bli en förbättring efter åratal med självskadebeteendet, att kunna tro på att inget skadande har skett på flera månader. 

Jag är inte där ännu - jag kan inte lita på E! Jag vill det men det går  bara inte. Bara den som har varit i vår situation kan nog förstå min känsla och min oro. Jag avskyr att känna inom mig att hon nog har gjort sig illa, men att jag inte får veta hur det ligger till. Men vill du veta då undrade A. Ja! Det vill jag! Det vill jag absolut därför att utestängas på det sätt som det blev för mig och Es pappa är etter värre. 
Därför att gå omkring med känslan av att det inte är bra trots att dottern vidhåller att det är lugnt tär mer än själva vetskapen.
När då sedan sanningen uppdagas och den där magkänslan visade sig vara rätt, så blir man både ledsen och förbannad. Ledsen för att det har skett och arg för att det har fått fortgå under en sådan lång tid med så pass många skärningar. Trots ledsenhet och ilska så vill man ändå veta....

Jag vill inte lägga skulden på någon men när allting rullar på dag ut och dag in med en flicka som får åka in och sy och limma sina sår ibland flera gånger i veckan, då behövs en förändring. När hon inte själv klarar av att bryta mönstret trots terapin, så måste det till något mer eftersom det uppenbarligen har misslyckats med den " vård " hon har fått. Thats it! Det var därför jag så gärna ville att hon skulle få fara till Lenagården. Jag kände att det vore ett lyft för henne och en chans till något bättre efter alla dessa år i ångest och destruktivt beteende.

Visst vore det fantastiskt om hon inte har gjort illa sig på ca fyra månader men det är svårt att tro på det då min magkänsla återigen säger mig något annat. Dessutom så finns ju vetskapen om att det tar tid för dem med ett självskadebeteende att bryta det invanda mönstret med att skära sig när de har ångest eftersom det blir ett slags beroende hos dem. 
Men som jag nämnde till E i går - för varje dag som är bra för henne, är en bra dag för mig också. Jag glädjer mig med henne för de dagarna! De bra dagarna när hon vaknar och faktiskt mår fint!

 
 


När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...