tisdag 22 oktober 2013

Vad ska man tro

Vad ska man tro när det blev helt tyst efter domen?! Ingen från socialtjänsten som hör av sig eller har svarat på mitt mail och inte heller har hört av sig till E. 
Det förvånar mig inte om de har överklagat domen! Det skulle göras inom tre veckor och det är tolv dagar sedan förvaltningsrätten skickade ut domslutet till oss. Så man kan ju undra hur det blir med allting...
Enhetschefen för boendet skulle även hon ta kontakt med den socialsekreterare som hade hand om ärendet och som var den som skickade ut avslaget när vi hade sökt hjälp till E. Boendepersonal tycker som oss att det skulle vara bra med en behandling på ett hem för E och det känns gott att de står vid vår sida i det här. Även om vi inte delar samma mening i allting som rör E så vill vi alla ändå att hon ska få må bra. Att hon får den hjälp hon så väl behöver, att hon slutligen kan bli frisk och fri från sitt självskadebeteende, som hon har haft i så många år nu.

Jag talade lite med E i morse och hon skulle till jobbet! Jag ville berätta att jag hade sökt socialsekreteraren och att det är möjligt att denna kvinna vänder sig till E i stället. Eftersom hon är myndig! Det är så det går till har jag märkt och konstigt är väl inte det men det är lite omständigt ibland. Att vi hela tiden måste skicka in godkännande från vår dotter om att det är okey att den och den osv...talar med oss om E. Hon är ju oftast med på noterna eftersom hon allra längst där inombords vill ha hjälp. Det är vad jag tror och känner i mitt hjärta och det är det som har drivit mig att fortsätta kämpa för hennes skull. Man ger aldrig upp sina barn! Never!!



 

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...