lördag 12 oktober 2013

VI VANN!!!

Jag är så jävla glad just nu! E ringde nyligen och berättade att hon hade fått ett brev ifrån Förvaltningsrätten om att E har rätt till en vistelse på ett behandlingshem. Det visar på att det är lönt att överklaga ett beslut och jag hade ju skickat in femton A4 ark med storyn om E. 
Nu återstår bara att få dottern att vilja fara - hon är inte speciellt taggad till det så slutresultatet vågar jag inte sia om. Men jag hoppas att hon har ett sådant sunt förnuft att hon inser att det är en bra chans till ett tillfrisknande med ett liv utan ångest, självskadebeteende och en massa piller. 

Just nu är jag hur som helst sjukt glad och här kommer en del av den skrivelse jag skickade in:

Vi vill överklaga socialnämnden beslut om att vår dotter E inte blev beviljad behandling på Lenagården i Uppsala. En behandling som vi anser är livsnödvändig då hon har ett självskadebeteende sedan många år tillbaka där hon har skurit sig väldigt illa och på sistone även överdoserat.
De insatser som har gjorts för E har hittills inte fungerat bra och hon har allvarliga problem med sitt mående, det vill säga sin ångest och sina självskador.

Den 18 april tog E en överdos med tabletter som hon hade sparat och den 18 maj drack hon Theralen och tog tabletter. Dessa överdoser höll så när på att kosta henne livet och hon hade hjärtstillestånd. Före dessa incidenter har hon fått tag i Theralen vid flera tillfällen för att lugna sig själv och har ett flertal gånger gömt undan medicin för att kunna ta dubbla doser. 
Es och vår önskan om en vistelse på Lenagården bör tas på allvar då hjälpinsatserna på hemmaplan inte har givit ett bra resultat. E behöver mer än det som har erbjudits hittills. 

Boendet som E vistas på har inte resurser och kunskap att ta hand om någon med ett självskadebeteende, vilket inte heller är deras uppgift och det räcker inte med samtal hos en kontakt inom psykiatrin. Landstinget själva är negativa till att låta E fara till Lenagårrden, men har ännu inte uppgivit något svar mer än att de anser att hon inte är sjuk nog för vård och därför vädjar vi till er om att hjälpa vår dotter.

E är bara tjugotvå år gammal! Hon har hela livet framför sig och är värd att kämpa för. Hon är värd att få en chans till ett tillfrisknande på ett behandlingshem där de är specialiserade på just självskadebeteenden. 

Vi föräldrar och E har så många jobbiga år bakom oss och allt det här är på gränsen till vad vi klarar av. Att som mamma och pappa ständigt oroa sig för hur vår dotter mår, att inte veta om hon kommer att skära sig igen eller ta en överdos och kanske dö, att som ung tjej som E ha ångesten hängandes över sig dag som natt, vilja ha hjälp men inte få det är det värsta man som människa kan gå igenom. E har en tvillingsyster som är lika orolig som oss och hon har varit ett stöd för E, haft ett möte med en läkare på psykiatriska avdelning när E låg intagen, ifrågasatt och tyckt till, dock utan framgång!

Det här handlar om en familj som är splittrad och fylld av oro och sorg, en familj som vill se en frisk E utan självskador och överdoser där ångesten dominerar. 
Vi ber er att ändra ert beslut, att låta E åka i väg till Lenagården i Uppsala.


Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...