fredag 8 november 2013

Dagens inslag


 Här är videon från fortsättningen på TV 4 inslag om vår kamp:

video






Jag har tittat på dagens inslag i TV 4 och känner mig nöjd med det. Mycket mer blev sagt men det är omöjligt att ta med allting i ett sådant kort inslag som i nyheterna. 
Personalen på boendet är bra och de har inte den rätta utbildningen precis som jag sade i inslaget. Däremot så har de några kurser, handledning och böcker bakom sig men det räcker på långa vägar inte. Det är inte deras jobb och det är så fel att lämpa över ansvaret på boendepersonalen. Ett ansvar som borde ligga hos landstinget och kommunen. Det är så himla bra att regeringen nu tittar över detta med självskadebeteende och jag hoppas verkligen att det blir en lagförändring i socialtjänstlagen. 

Det har varit många långa och tunga månader sedan Es självmordsförsök i våras. En lång lång kamp för hjälp! Jag vet inte om jag direkt ser någon ljusning på eländet men försöker att tänka positivt även i de mörka stunderna då avslag drar ned en. Jag är mer slut än jag trodde framför allt mentalt. Som jag nämnde i tidigare inlägg så är jag en stark tjej men det finns gränser även för mig. Jag är så trött! 
Jag hoppas att min dotter tar mot hjälp om hon får den, att personalen på boendet kan prata med henne, att vi får en lugn vinter där E kan få må rätt så bra och att någon tar sitt ansvar och hjälper henne nu. Kanske kanske det blir landstinget i slutändan! Jag måste hoppas på en förbättring trots allt...

Jag kommer att lägga ut inslaget från dagens nyheter lite senare i dag när jag har fått hjälp att hämta videon. Den vill jag även spara till den externa hårddisken. 
Tack till reportern på TV 4 Umeå som gjorde två bra inslag där det framkom hur bristande vården är angående dem med ett självskadebeteende. Tack från djupet ur mitt hjärta! Kan lagen förändras så finns det inget som glädjer mig mer.

I dag fick mitt barnbarn komma hit då hon har haft en tuff vecka eller snarare flera tuffa veckor med tidiga mornar och långa dagar på sitt dagis. Mamman praktiserar på röntgen men gör sin sista dag i dag. Så till veckan blir det nog lite lugnare för dem på mornarna. Mitt barnbarn är inte alls förtjust i att kliva upp i ottan och morgonen är en enda konflikt med en grinig jänta och en förmodligen stressad mamma. 

Jag minns när barnen var små - jag var ensam med dem från de var fyra månader gamla. Tack och lov så behövde vi inte stressa i väg på morgonen till dagiset utan tog det lite i vår egen takt eftersom jag redan då var sjukskriven på grund av ångest och utbrändhet. Men man var ganska slut efter att ha klätt på två små flickor och sedan traskade i väg till dagiset. 

Värst var nog när det var dags att hämta dem från dagiset på eftermiddagen. E ville nästan aldrig följa med hem utan protesterade hej vilt. Hon skrek och var rasande över att inte få stanna kvar på dagiset. Det brukade sluta med att personalen fick ta hennes ytterkläder och jag bära E till bilen alltjämt som hon vrålade av ilska. Stackars hennes tvillingsyster hamnade lite i skymundan där allt som oftast. 
Jag svettas bara jag tänker på det ;-)

Trots att jag blev ensam med dem så tidigt så har de haft en fin kontakt med sin pappa, som alltid har bott i vår närhet. En pappa är viktig för sina barn och han har alltid varit en del av oss. Jag tycker väldigt mycket om honom än i dag som en kär vän och de kunde inte ha fått en bättre pappa. Snällare karl får man leta efter!

E var inte alltid så pigg på att fara till sin pappa om helgerna men hennes syster ville mer än gärna det. Så det hände lite nu och då att han for hem igen utan E men med J. 

Jag berättade ju i går att jag tände till på dottern men jag fick sedan så dåligt samvete att jag återigen kontaktade henne och det blev nog bra sedan. Det som har varit jobbigt under de här åren när hon har skurit sig är att jag varit och är fortfarande rädd att när hon blir arg, sårad eller ledsen, så ska hon skära sig. 
Det har nämligen varit så till en viss del i alla fall att om något går henne mot, att något eller någon gör henne ledsen ( vad som helst ) så triggar det igång hennes ångest och då har hon skurit sig. Vilket har lett till att jag nästan inte har vågat säga åt henne om det har varit något, i rädsla över att hon ska skära sig eller hitta på något annat dumt. Det är en jätte jobbig känsla att gå omkring och vara rädd att göra så att ens dotter mår sämre. 




 

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...