måndag 4 november 2013

Effektiv reporter

Tänk vad effektiva journalister är med att få fram information från olika instanser. Hon som jag träffade i dag är inget undantag och har pratat med både en lagman, med en chef inom psykiatrin, en informatör på SHEDO, kammarrätten i Sundsvall samt att hon har försökt att nå socialsekreteraren som håller i kontakten med E. Lagmannen ville inte medverka i tv men gav reportern tillåtelse att berätta vad han hade sagt. Kammarrätten hade hon inte fått tag i men skulle fortsätta ringa dit och socialsekretaren var inte anträffbar. 
Som jag sade till A så krävs det lite mod och go i en för att ringa runt, pusha på folk och rota i saker. Det krävs en journalist för det! Jag hoppas att hon framför allt får tag i någon på kammarrätten så att vi kanske kan få veta hur lång tid det kommer att ta innan de har fattat ett beslut och dömt en dom. Väntan är olidlig och vi har väntat länge nu. Faktiskt i ett hela sex månader! Om man räknar totalt från det jag fick samtalet om att E låg på sjukhuset efter sin överdos. Jag sökte direkt kontakt med Anna Kåver och bad om hennes tips på ett bra behandlingshem. 

Problemet som jag förstår det är att över hela landet är det svårt för dem med ett självskadebeteende att få vård. Speciellt kanske på ett behandlingshem. Det har talats om att om man har ett självskadebeteende så borde det kunna bli en diagnos för sig av det hela. Då skulle det tydligen kunna bli enklare att få vård! Jag är absolut inte oäven till det OM det var till hjälp för vår dotter vilket jag också sade till reportern i dag. Är det det som krävs för att E skulle få en bra hjälp så finns det ingen tvekan. 

Jag fick också frågan vad som är det värsta som skulle kunna hända. Svaret var enkelt: Det är att min älskade dotter tog sitt liv! Den rädslan går jag runt med dagligen och lär säkert göra till dess jag vet att hon har fått hjälp, mår bra och lever ett gott liv utan en massa tunga mediciner och utan ångest. Det är min dröm att hon ska komma dit. Att hon kanske finner sig en kille, flyttar till ett eget boende när hon väl mår bra, kanske får äran att bli mamma, kan läsa in grundskolan och skaffa sig ett bra jobb. 

Jag funderar mycket över vad som ska hända sedan om kammarrrätten avslår och dömer till socialnämndens fördel. Vad gör vi då? Hur går vi då vidare? Det är många funderingar och frågor jag har men till dess så kan jag bara se tiden an. Tror jag! 
Men målet är att vi ska vinna detta i längden!
 


 

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...