tisdag 5 november 2013

Inte så bra

Var i kontakt med dottern här på morgonen och frågade hur hon mådde och om hon skulle till jobbet i dag. Det var så där svarade hon mig och hon skulle nog inte till jobbet verkade det som. Jag frågade om hon visste vad som har triggat igång hennes ångest igen då det var ändå rätt så bra hela sommaren och början på hösten. Men det visste hon inte! Det är förstås inte alltid man vet varför - det visste inte jag heller när jag hade det jobbigt med ångest för flera år sedan så jag förstår att hon inte har en susning om varför. I dag vet jag däremot varför om jag får känningar av den och i och med det så kan jag känna mig rätt så lugn ändå. Det är för min del inte konstigt att jag mår dåligt mellan varven i och med att E har det så jobbigt. Det speglar av sig!

Jag tyckte att vi kunde ju ses och ta en fika eller något om hon har lust och att hon vet ju var jag finns. Tror inte att det var ett så lockande förslag för hon svarade inte ens på det. E orkar väl inte det heller när hon mår som hon gör. Även det kan jag förstå!

Jag frågade E om hon var hemma nu eller på lasarettet och hon svarade mig att än så länge är hon hemma.... Jag tycker så synd om henne att hon ska behöva må så här och jag blir så fruktansvärt bedrövad och arg över att tiden går utan att hon får den hjälp hon behöver. Vad i helvete håller myndigheterna på med?!!! Tänk om E en dag känner att nu orkar hon inte mer och tar sitt liv?? Då är det försent - tänker de ens på det??!! Jag blir så vansinnigt ledsen när jag märker att tösen mår så dåligt och det är jättejobbigt att pendla mellan hopp och förtvivlan. Det har vi gjort i många år nu!
Verksamhets chefen inom psykiatrin kände till mig fick jag höra och det förvånar mig inte eftersom jag dels för flera månader sedan försökte få ett vettigt svar ur de andra cheferna om hur de har tänkt hjälpa vår dotter och dels så överlämnades ju ärendet till cheferna från den samtalskontakt E har i juni månad. Som vanligt så bemöttes vi föräldrar urdåligt av dem alla. Snorkiga, arroganta och kyliga....är de ord som beskriver dem ända ut i fingerspetsarna.

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...