fredag 8 november 2013

Massage

Jag har ju mitt barnbarn här i dag och eftersom hon klev upp så tidigt i morse så fick hon ta en sovstund mitt på dagen och har nyligen vaknat. 
När hon hade precis vaknat så lade jag mig bredvid henne och masserade henne rygg lite. Det påminde mig om när mina flickor var små. 
Första tre fyra åren av deras liv så satt jag varje kväll vid deras sängar och läste en saga och avslutade med att sjunga några sånger. Det var en mysig stund för oss alla tre! När de sedan blev lite äldre så ville de varje kväll ha massage när de hade lagt sig och skulle sova. Så var kväll satt jag först vid den ena flickans säng och gav massage och sjöng. Sedan gick jag över till nästa flickas rum och gjorde detsamma med henne. Båda två älskade massagen! Det var säkert lugnande och tryggt med mamma som sjöng och masserade innan John Blund gjorde entre. Ända upp i tretton fjorton års ålder fick de massage ibland om de bad om det och det var uppriktigt mysigt och ibland den enda närkontakt vi hade. En tonåring är ju inte alltid så pigg på att ge morsan en kram men massagen gick bra. 
Sedan när E började att må dåligt så önskar jag att hon hade fortsatt vela ha massage eftersom det kan vara lugnande men hon började ju i stället att dra sig undan. Hon stängde in sig på sitt rum i mörkret eftersom hon ville ha persiennerna nere, satt och tittade på tv eller surfade runt på internet. Jag var inte så överdrivet förtjust i att hon skulle sitta för sig själv i mörkret och försökte locka med henne ut på roligheter endera i hemmet eller ute. Jag blev så less vid något tillfälle att jag bar ut hennes teve från sovrummet men jösses vilket liv det blev på tösen. 

Jag anade redan då att det var något fel men förstod inte vad utan tänkte mycket på att det kanske var tonåren bara. E var en isolerad och ensam flicka under sin uppväxt. Hon hade en bästa vän som tyvärr flyttade flera mil utanför stan och de höll kontakten men sågs inte speciellt ofta. Det tog hårt på E när vännen flyttade och hon blev så ensam. 
Hon kunde vara med sin syster så klart men syrran hade kompisar och de var ett gäng som inte E var med i. Likadant i skolan där E inte riktigt hängde med i lekarna dels på grund av sin synnedsättning men dels på grund av att de andra tjejerna var lite äldre i sättet och hade utvecklats mer. E satt oftast på en bänk med sin assistent som ibland lyckades få med vår dotter på lekar med de andra tjejerna i klassen. 
När E bytte skola och klass fick hon vänner men egentligen så umgicks hon inte så mycket med dem på fritiden förutom någon gång ibland. Jag vet att E saknade kontakten med sin syster och fastän de bodde under samma tak så hade de ändå glidit isär en hel del. Men ändå har de alltid haft ett band mellan varandra! 

För mig som mamma var det hemskt att se E sitta isolerad på sitt rum utan några riktiga kompisar att umgås med på fritiden. Men vad kunde jag göra?! Jag försökte om och om igen att förmå Es syster att fråga om E ville hänga med henne på roligheter men det blev aldrig så att de gjorde det. 
E har kompisar i dagsläget men hennes bästa vän som flyttade begav sig sedan ännu längre söderut och nu ses de aldrig på grund av avståndet. Det är jättetrist men till julen kommer de nog att ses! I övrigt så är hon oftast med personalen och de andra på boendet som hon egentligen inte har något gemensamt med eftersom de har down syndrom mm.
Jag önskar att hon kunde umgås oftare med de vänner hon har. Det skulle göra henne gott! 


När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...