söndag 1 december 2013

Möten

Då var det måndag i morgon igen! Veckorna rusar i väg och det känns rätt så bra tycker jag. E verkar vara inne i en hyfsat bra period om jag inte misstar mig och själv har jag haft några bra dagar också. På något sätt så lättade det lite inom mig efter mötet på psykatrin. Nu har jag visserligen lärt mig att inte lita på myndigheter alltför mycket men det kändes bra och det kändes lite hoppfullt trots allt. Hur E får vård spelar kanske inte någon större roll ( bortsett från om det är en massa medicinering som hon tyvärr redan har ) bara hon blir hjälpt. 

Verksamhetschefen och överläkaren på psykiatrin höll med om att E har mått dåligt i många år nu. Det är dags för en förändring! Blir inte det bra med det i stan så får vi styra upp det hela med kanske det där i Kramfors som Es kontaktperson snackade om. Någonstans måste hon i alla fall få hjälp om inte detta fungerar. 
Men det är lite som läkaren sade att det hänger på E också! Har hon haft en jobbig dag med tunga samtal osv så är jag lite orolig att hon ska fara hem till sitt och sätta sig i sin lägenhet på boendet och skära sig eller göra något annat dumt. Ingen kan hålla hundra koll på henne så hon måste själv bestämma sig för att ge tusan i att skada sig. Hon måste också säga till om det är fara och färde! 

När jag startade upp bloggande om vår familj och om E allra först på Vks blogg så fick jag många besökare och många kommentarer. Båda bra och dåliga kommentarer! En del var väldigt sårande och kränkande och rent ut sagt helt sjuka. Jag beslutade då för att lägga ned bloggandet men kände sedan att varför skulle jag göra det. Jag gör det här för min egen skull och för att upplysa folk om hur jävligt det kan vara för dem med ett självskadebeteende och för oss runt omkring dem. 
Så när jag då bestämde mig för att fortsätta blogga så öppnade jag upp denna plats för min blogg och jag är helnöjd med den. Här har jag valt att ha kommentarsfältet stängt och ångrar mig inte en sekund. De som känner mig kan kommentera på facebook, per telefon eller via sms. 

Jag vet att många tycker om att läsa om vår vardag! Om Es kamp och om min kamp för hennes skull. Vi är tyvärr många som är i den här situationen och det blir inte färre av dem som självskadar. Jag kan själv inte förstå hur man kan skära sig men jag kan förstå hur hemskt det är med ångest. Det förstår jag bättre än någon annan som inte har haft ångest. Jag kan leva mig in i det helvete E har på så sätt. Men som sagt var så kan jag aldrig förstå hur hon kan välja rakbladet och blodet och skammen. Jag försöker att förstå men det går bara inte! Hon som var så rädd för sprutor och blod! 

Jag har lovat E att den dagen hon är självskadefri så ska jag hjälpa henne att få ärren åtgärdade på något sätt. En vän till mig har jobbat på ett behandlingshem för dem med just självskadebeteende och hon säger att flera av dem har fått hjälp för att få bort ärren genom operation. Vill E det då ordnar jag det! Vill hon inte så får det vara men hon ska veta att möjligheten finns då hon är frisk igen. 
Es morfar ville hjälpa henne för många år sedan med att fixa hennes syn och kontaktade en klinik i stan som korrigerar synnedsättningar genom lasertekniker. 
Men dessvärre så har E en hjärnsynskada som inte går att göra något åt så vi fick lägga det åt sidan. 

På torsdag är det mötet på soc! Ska bli intressant att träffa henne och hon verkar bra. Jag och Es pappa ska följas dit! Det skulle vara ett möte den sjätte december då vi alla ses men troligen så blir den inte av eftersom socialsekreteraren inte hade fått svar av alla. Jag bryr mig inte nämnvärt eftersom jag själv inte tänkte gå på mötet. Däremot så skulle Es pappa fara på det mötet och det kändes som viktigast att i alla fall han for. Även om han inte pratar så mycket! 

I morgon ska jag kolla synen! Det känns som att jag ser sämre men jag kan också inbilla mig. I morgon får jag veta hur det står till!

Bjuder på en bild på när vår ena tik hade fått sin sista kull. Tyvärr så dog tre av de fem men dessa två godingar överlevde och hannen har vi kvar i familjen medan tiken hamnade utanför Skellefteå hos en äldre kvinna.

 

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...