fredag 17 januari 2014

12 Septemberbloggen

Hemsidan, föreningen och dessutom en ny blogg finns nu tillgänglig för er läsare och alla andra ute på internet. 

Följ vår blogg här: http://www.12septemberbloggen.se/

Där kan ni följa nyheter inom sjukvården, föreningsnytt, samhällsfrågor, suicid och debatter. Det kommer allt eftersom läggas in nya artiklar!

Jag har mitt barnbarn hos mig nu då hennes mamma dels var jätteförkyld, har en tenta i dag och ska till Övik efter sin tenta. Som vanligt så är det lika härligt som alltid att få ha det trevligt med T. Hon är för det mesta som en solstråle förutom att hon är inne i en period nu då hon smågrinar efter mamma om kvällen. 

Fick slutligen svar från socialsekreteraren som visade sig ha varit sjuk under en längre period men som hoppas vara tillbaka i nästa vecka. Hon skulle höra av sig då så att vi får prata mer om ett eventuellt möte. Det var ju inplanerat ett stort möte som socialtjänsten hade anordnat med alla dem som jobbar med E. Den viktigaste personen i det hela, det vill säga Es samtalskontakt inom psykiatrin valde däremot att inte medverka. Följden blev att mötet ställdes in! 
Sedan kom socialsekreteraren med förslaget att vi föräldrar, hon själv och verksamhetschefen inom psykiatrin skulle träffas i stället. Vad det blir av det mötet återstår att se men så var tanken i alla fall.

Som ni alla läsare vet så vägrade socialtjänsten att ge vård till E då de anser att det är landstingets ansvar eftersom det handlar om ett självskadebeteende. Landstinget i sin tur bollade ärendet tillbaka till socialtjänsten och då valde vi föräldrar i samarbete med E att överklaga socialnämndens beslut till Förvaltningsrätten. Som dömde till Es fördel och ansåg att socialtjänsten skulle stå för en behandlingshem vistelse till E. 
Socialtjänsten överklagade till Kammarrätten där de tyvärr vann målet. 

Under tiden hade vi föräldrar ett möte med verksamhetschefen och den överläkare som hade träffat E sista gången på psykiatrin. Tillsammans bestämde vi att E skulle börja i det som kallas vågen om hon själv ville det.Visar det sig sedan inte räcka till med den behandlingen så får vi då gå vidare sade verksamhetschefen. Men nu ger vi detta en chans till att börja med var hennes och läkarens ord.
E var dit på ett studiebesök och tyckte att stället verkar bra men berättade att det inte var klart om hon skulle få börja där eller inte. Det blir dessutom inte många timmar per vecka som hon i så fall skulle vistas på vågen. Inte hela dagarna som vi trodde och hoppades på. Det kan i och för sig vara bra med en mjukstart och E jobbar dessutom halvdag två dagar i veckan. Mer orkar hon inte i dagsläget!

De önskemål vi föräldrar och Es syster hade från första början om en behandlingshem plats på heltid blev det inget av med som bekant. Vi får helt enkelt godkänna det som ges och acceptera läget!
Mycket för att vi inte vet hur vi ska gå vidare!
Vi har provat alla vägar känns det som - till ingen större nytta! Det enda vi kan hoppas på ÄR vågen! 
ELLER att socialtjänsten ändå går in och erbjuder en hjälp vilket det lät som att de var villiga att göra OM landstinget sade nej till att ge vård till E. Allra helst ville de i så fall se ett samarbete och en kostnad som delades mellan kommun och landsting. 

Att kämpa för sitt barn som vi har gjort är enormt tungt. Att ständigt vara orolig och ledsen tär på oss och kanske mest på mig, som mamma.
Jag försöker dock att tänka mer på mig själv nu och att inte engagera mig så mycket. Jag kom helt enkelt till en punkt där jag kände att jag har gjort vad jag kan och att nu får andra ta över. Vi har slutat upp med att försöka få personalen som jobbar på hennes boende att vilja prata med oss. Vi har uteslutit att ens försöka få ett samarbete med Es samtalskontakt fastän E själv gick med på det,Vi har lagt ned ett försök till samarbete med verksamhetschefen för boendet och tänker som så att om de vill ha den kontakten med oss föräldrar, så får de höra av sig.

Anmälan till IVO ligger fortfarande under utredning som jag förstår det. Personal på boendet Lex Sara anmälde själva boendet och vi föräldrar likaså. Fel har begåtts och sådana måste rättas till så att inte fler drabbas. 






Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...