torsdag 30 januari 2014

Det rör på sig

Förhoppningsvis så händer det lite grejer nu gällande E. På måndag ska hon till Vågen och prata med dem igen. Det är visst fortfarande inte klart om hon ska börja där men det lutar nog åt det. Hoppas i så fall att det kan vara till hjälp för henne med den sorten av behandling. Vad gör vi annars? 
Jag är uttömd på ideer och har ändå inget för att försöka få till något för E. För helt krasst så har inte ett skit hänt sedan i april månad när jag och Es pappa samt Es syster började med att få till någon förbättring för E.

Lenagården som var på tapeten och som själva var väldigt intresserade av att få göra en bedömning på henne inför en eventuellt vistelse hos dem föll i glömska, råd och stöd har inte satt igång sina utredningar och väntar ut syn och hörselresultaten, personalen på Es boende har vi ingen kontakt med fast vi önskade något annat. Hennes förbannade samtalskontakt på psykiatrin vägrar träffa oss och medverka på ett samverkan möte med socialtjänsten, boendepersonal, oss föräldrar samt lss handläggare och chefen för boendet.

Det som nu alltså kan fungera är Vågen som för övrigt är det enda alternativet då psykiatrin hela tiden har ansett att gruppboendets personal ska kunna fungera som vårdare och psykologer. Vilket boendet själva inte tycker eftersom de inte har den rätta utbildningen för att hjälpa dem med ett självskadebeteende, de har inte den rätta kunskapen ( även om de har fått handledning ) och de har inte kunnat finnas där för vår dotter i alla situationer. Det finns nämligen fem sex brukare till att ta hänsyn till. 

Det är tack vare reportern på TV 4 nyheterna som vi fick kontakt med verksamhetschefen på psykiatrin och hon har varit både tillmötesgående och trevlig. Den första för övrigt som har bemött oss föräldrar på ett bra sätt under de här långa månaderna.

Jag vet inte så mycket om vad Vågen är och jag har inte heller hört något av någon som har varit där för behandling men hade gärna velat veta mer.

E var ju och kollade hörseln för en tid sedan ( hon har gått tidigare också som barn ) och den hade tydligen blivit lite lite sämre så hon blev erbjuden en hörapparat. Det blev hon även när hon var yngre men då vägrade hon att prova ut någon. 
Nu ska hon hur som helst testa en apparat och den fjortonde februari ska E till hörcentralen och göra ett avtryck och titta på hörapparater. 
Jag som själv bär apparater på både vänster och höger öra är helnöjd med mina och varken kan eller vill vara utan dem. Det hör jag alldeles för dåligt för! Så jag hoppas att E också ska bli nöjd med tiden. Hon får förstås räkna med en inkörningsperiod för man blir trött i huvudet och less på de höga ljuden men det är en vanesak. 
Tänk att som för min del kunna höra fåglarna kvittra något jag aldrig gör utan hörapparater. Bara det är en upplevelse!

Nu ska jag i väg och hjälpa mina föräldrar att handla igen. Veckorna går rasande fort och snart är det helg. På lördag ska vi först titta på invigningen och sedan stämma träff med M på en restaurang i stan. Ska bli trevligt!
Det känns nödvändigt med lite roligheter nu! Jag är så trött och disträ att hälften vore nog. Träffade på en gammal bekant på affären och nämnde att jag numera är mormor var på hon frågade om jag hade blivit det igen. Nej svarade jag henne men jag är ju mormor till T. 
Jamen det vet jag ju redan för vi har ju träffats flera gånger - fick jag som svar. Jösses! Är jag helt blåst eller.... kan inte ens komma ihåg var vi skulle ha träffats med lillan och namnet på kvinnan är jag osäker på. 
Märker också att när jag sitter här och skriver så är hjärnan inte riktigt med. Verkar texten i dag lite underlig så bortse från det! Sjukt men skyller på trötthet!

Jag läste en artikel i dagens tidning som jag delar med mig av.




 

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...