onsdag 22 januari 2014

Drömmar

Ett tecken på att Es självmordsförsök i april och maj tog hårt på mig är mina drömmar. Tidigt denna morgon vaknade jag återigen av en dröm där jag befann mig hos polisen för att frågas ut om cyklar ( ja ni vet ju att en polis ringde mig och undrade om jag hade köpt en cykel på en annons ). Hos polisen satt förutom den som skulle förhöra mig även en tidigare bekant som jag inte har träffat på mer än åtta år. 
Hon frågade hur det var med mina döttrar och jag berättade att jag hade blivit mormor, att E inte hade mått så bra och vad som hade skett. Jag var så ledsen i drömmen, jag grät mängder och sade till min bekant att det var så fruktansvärt smärtsamt. 
Sedan vaknade jag upp och kände mig milt sagt bedrövad! 
Det kan bli tokigt i drömmar men när jag drömmer om E så blir det så jobbigt, därför att det är som att återuppleva känslan jag kände då, om och om igen.

Jag ringde socialsekreteraren nyligen men fick beskedet att hon fortfarande är sjukskriven. Det kan inte vara en vanlig förkylning så länge som hon har varit borta från sitt jobb.

J ringde till mig i morse eftersom mitt barnbarn ville prata med mormor. Det är så trevligt att få sådana telefon samtal och hon berättade att hon minsann hade sovit hela natten. 









När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...