söndag 5 januari 2014

Hundraåringen!

Har i dag varit och kollat på hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. En sevärd film med avsnitt som var väl roande men inte vet jag om jag har dålig humor eller för jag skrattade inte så där direkt. Har sett roligare film! Men som jag sade till A så var den ju i alla fall en lättsam rulle. 
Dock så förvånar det oss att åldersgränsen är från elva år och inte från till exempel femton då det var en del scener som kanske kan vara lite lite otäcka för de yngre. 

Sedan var vi och firade mina döttrar en dag i förskott eftersom J ska till plugget i morgon och jobba lite på ett projekt, som ska lämnas in. Lillan kommer hit efter lunchen då morfar ska jobba! 
I går var hon också här och det är som sagt var lika mysigt varje gång att få rå om henne. Barnbarn är livets efterrätt!

Jag har inte träffat E på ett tag så det var trevligt att se henne men någon kram fick jag inte när jag av glädje ville ge henne en. Hon bara stod där med armarna hängandes som en zombie och
jag själv är sådan som person att jag tycker om att krama de som står mig nära och delar frikostigt med mig av kramarna. 
Jag antar att det till stor del beror på hennes eget mående för annars vet jag inte alls vad det skulle handla om.

Det är många år sedan hon började med det här beteendet! 
Jag tänkte först att det berodde på tonåren men sedan så insåg jag och hörde också för den delen av kunniga, att man måste tycka om sig själv för att kunna tycka om andra samt att kramar och närkontakt inte är högprioterat i ett dåligt mående.

Jag kan på sätt och vis känna igen mig i det då jag under mina år som jag hade ångest också hade svårt för att vara nära andra. Jag fick bara mer ågren i de situationerna och det ville jag ju inte ha.
Jag minns vid flera tillfällen då jag endera sent om kvällarna eller om nätterna hade en sådan stark ångest att jag blev illamående och kräktes.

Det hände då att en äldre dam som jobbade på det behandlingshem som jag var på försökte lugna mig. Hon höll om mig och skulle vara snäll men jag mådde bara sämre av det. 
Vi satt också vid brasan flera gånger eftersom jag brukade känna ett inre lugn av att sitta och koppla av vid kaminen.

Men det här med mammor och så....jag vet inte hur jag hade reagerat om det hade varit min mamma som kramade mig.Vi stod varandra inte så nära på det planet under just de åren - i övrigt så gjorde vi det. Jag tror dock att jag hade uppskattat det! Mamma är mamma helt enkelt och det är vad jag önskar att E kunde känna. 
Jag tänker hädan efter undvika närkontakt med henne eftersom det sista jag vill är att hon på något sätt ska må sämre. Men lite sjukt är det allt att man inte ska få krama om sin dotter ens när hon ska firas.

E såg inte ut att må så bra i dag tyckte vare sig jag eller A och det är tråkigt om det var så. Gnistan saknades! 
Firandet blev i alla fall lugnt och det var bara jag, deras pappa, A, flickorna och lillan som firade dem.

HAPPY BIRTHDAY TO YOU!


 

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...