tisdag 14 januari 2014

Memory

Jag har i några dagar känt mig lite så där olustig till mods och drömt en del mardrömmar. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men tror att det hänger ihop med att mina föräldrar inte är pigga och att jag blir smärtsamt medveten om vad komma skall. 

En massa minnen har börjat att ploppa upp ur det förflutna! Ur barndomen och ungdomens dar. Jag var förmodligen inte så lätt att ha som dotter under uppväxten för jag var obstinat och uppkäftig, gick min egen väg, strulade runt och gjorde mammas liv till ett helvete. Pappa var bortrest en stor del av mitt liv men kom oftast hem om helgerna. Han reste i jobbet och då speciellt under mina tonår. Stackars mamma kan inte ha haft det lätt! 

Jag hade en bra uppväxt med massor av kärlek och trygghet och var väldigt mammig långt upp i åren. Sov inte gärna borta hos någon och valde bort konfirmationslägret för att jag ville vara hemma hos kära mor. Det säger väl mycket om vilken fin mamma jag har! Detta är en hyllning till henne som har givit mig så mycket i livet, som alltid har funnits där och som jag älskar så mycket. Vi har haft våra konflikter men säg den mamma och dotter som inte har haft det. Ibland har vi hatat varandra och bråkat så att fönsterrutorna har skallrat men kärleken mellan mor och barn är alltid störst. 

Jag sitter precis i detta ögonblick och lyssnar på Barbra Streisand och minns när mamma gav mig en skiva av denna artist som heter Guilty. Där sjunger Barbra duett med Barry Gibb i Bee Gees! Låtarna är lika bra nu som då och det finns nog inte många som slår Streisands röst. 

Vi skjutsade E till affären i går så att hon fick handla och slapp gå hem i kylan. Hon såg ut att må rätt så bra precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg. E hade besökt Råd & Stöd under gårdagen inför utredningarna som ska göras. Först inväntar dem resultaten från syn och hörselhabiliteringen innan en eventuell utredning sätts igång. 
Jag förstår liksom inte vad mer de behöver hämta in för information. Är det någon som är utredd genom åren så är det E! Hon har haft en mångårig kontakt med syncentralen och ögonmottagningen för synkontroller, utprovning av glasögon, hjälpmedel och operationer för skelögdhet ( det sistnämnda var länge sedan nu ). 
Hörcentralen har hon också haft kontakt med för många år sedan och då skulle hon få en hörapparat men ville inte det. Nu ska hon i alla fall testa en!

Det var trevligt att träffa E även om det blev ett kort möte! Det är mitt i det roliga ändå sorgligt för vi har glidit ifrån varandra allt mer. Det är som att möta en främling ibland! Jag vet ju orsaken till det och att det är inget jag kan göra åt det - utan jag känner att det måste komma från henne att hon vill ha kontakten som att ses osv. Jag har gjort mitt och kan inte mer göra än att fortsätta visa att jag alltid finns där för henne när helst hon behöver mig. Som i går med att skjutsa henne till affären! En liten grej men ändå ett sätt för mig att ställa upp för min dotter.

I går for en av mina allra bästa vänner till Jamaica för en två veckors semester. Hennes kille fyller femtio år under semestern vilket var en del i planeringen av resan. Jag är fruktansvärt avundsjuk och längtar galet mycket till sol och värme, bad och avkoppling.

Vi har vår resa i juli att se fram mot och jag gnetar för fullt för att få ihop till trippen. Det blir inte lika exotiskt som till Jamaica men väl till Turkiet i vanlig ordning. Hoppas på att få hundvakt vilket alltid är ett litet orosmoln inför en resa. 
Mina föräldrar orkar inte ställa upp och i övrigt så känner jag inte så många som kan tänkas vilja det. De sista åren har tikarna varit hos brorsans före detta fru och barn och hannarna har vi leasat ut här och där. Sist var de med J och pappan men det var verkligen inte någon bra lösning. 
Åren innan har de varit hos dem som har papporna till hannarna men jag tror inte att de är så pigga på att vara hundvakt något mer.

Jag har besvär med höger axel! Nyckelbenet är brutet tre gånger under årens lopp.
När jag var liten flicka så föll jag av en bärstol som pappa bar och bröt nyckelbenet för första gången. Andra gången så cyklade jag omkull en vinterdag när jag var på väg till skolan i gymnasiet. Tredje gången så var det en knasboll som efter en våt kväll lyfte min hoj medan jag satt kvar på den och japp då föll jag och bröt nyckelbenet för tredje och sista gången. Det gör lika ont varje gång kan jag ju upplysa er om!
Jag kan nu sedan några dagar inte lyfta armen som tex när jag ska krama om någon eller ta av mig en tröja utan att det gör ont. Det knakar och brakar och känns mycket obehagligt. Hoppas att det ger sig snart!
Bjuder på memory av Streisand, resmålet vi ska till och en cool bild för precis så är det ju. Jag har inga som helst viktproblem - jag är bara hot hot hot! Eller not...






http://thomascook.streamingbolaget.se/video/113605?autostart=true






  

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...