lördag 11 januari 2014

Förening

I min kamp för E under 2013 så har jag kommit i kontakt med andra i liknande situation som mig / oss. Alla har vi gemensamt att vi har varit nära att mista eller till och med har förlorat en nära anhörig på grund av psykisk sjukdom. Överdoser har varit vanligast där starka mediciner i stora doser och i många varianter har skrivits ut och tagit död på medicin brukaren. 

Vi hade en obeskrivlig tur att vår dotter överlevde! Hon var ytterst nära att avlida som vi har förstått det och jag kunde ha varit en av de andra mammorna, som sörjde min dotter i dag. Tack och lov så är hon i livet och kämpar tappert på med sitt tillfrisknande från sin ångest, sina jobbiga tankar och sitt självskadebeteende. 
Jag hade nog inte suttit här i dag och skrivit OM hon hade tagits ifrån oss. Så mycket kan jag säga!

Hur som helst så har en förening nyligen startats och jag har blivit tillfrågad om att bli styrelseledamot i föreningen. En smickrande uppgift som jag funderar just nu på men det lutar åt att jag antar uppgiften eftersom jag liksom de övriga i föreningen vill förändra psykvården till det bättre både för de inskrivna och för de anhöriga. 

E skulle i dag träffa sin kompis som har varit på hembesök från Linköping dit hon flyttade för några år sedan på grund av studier. Jag vet att E såg fram mot det och har saknat sin vän men när jag i dag ringde och frågade när de skulle ses så berättade hon att det inte blir något av. Hennes kompis hade inte tid och skulle resa tillbaka till Linköping i dag. 
Så tråkigt att det inte blev av och jag vet att E blev besviken vilket jag också skulle bli om jag var henne. 

Jag sade till henne att hon kan ju träffa någon av de andra vännerna som hon har i stan i stället. Hoppas att hon gör det!

Min andra dotter har en omtenta i dag! Det är matematik och den har hon jättesvårt för. Detta är andra och sista chansen och klarar hon inte den så åker hon ut. 
Då måste hon ta ett sabbatsår och söka om efter det vilket vore väldigt väldigt tråkigt. Jag sitter här och oroar mig så in i norden och tycker att det är skit att de bara får två chanser. Hon har liksom mig och E svårt med matten och har alltid haft det, tyvärr! Hon har ärvt så mycket efter sin far så den biten kunde hon också ha fått ärva för min del. J är väldigt lik sin pappa i sättet medan E är mer lik mig i sin personlighet. 
Det är ganska lustigt egentligen att de som är enäggstvillingar kan vara så olika till sättet. 

Den tolfte september kommer en manifestation att hållas i Umeå för alla dem som har avlidit på grund av psykisk ohälsa. Mer information kommer i framtiden!

I dag skulle vi hjälpa pappa med att hämta hans merca i stugan men det blev inte av då vintern slog sina klor i oss. Usch nu vill jag emigrera! 





När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...