onsdag 26 februari 2014

Hörselvården

I dag har min fina flicka varit på hörcentralen och gjort ett test samt provat ut en hörapparat. Det blev en liten smidig variant som är brunfärgad med ziraffmönster för att smälta in lättare då hennes hår är brunt. 
Hörapparaten sitter bakom örat precis som mina! Jag är nu så van att bära dem jag har att jag ibland glömmer av att jag har dem på mig och kan kliva i badet med dem på. Turligt nog så har jag ännu inte tagit mig ett dopp med dem i öronen....

Nu får E vänja in sig vilket tar ett tag! Men hon behöver i alla fall bara en hörapparat så det är nog enklare då, kanske. 
Jag skulle inte klara mig utan mina för då hör jag nästan inget. Så illa är det med min hörsel, tyvärr!

Mina hörselnerver skadades när jag var nyfödd och låg i kuvös ( föddes två månader för tidigt ). Det sägs att det berodde på en felmedicinering men jag vet inte säkert hur det var med den saken. Eftersom jag är adopterad så är det svårt att forska vidare i den biten. 

Mitt barnbarn har åkt hem till sig och hennes morfar hämtade henne efter lunchen. Vi har haft det så mysigt tillsammans! Hon är jätte mycket för att kramas och kan spontant säga fina saker till mig, som i dag tex. Då kom hon fram till mig, satte sig i mitt knä och sade att hon gillar mig. Det får mormors hjärta att smälta!

Jag känner mig lite ledsen över situationen runt mitt barnbarn därför att hennes biologiska pappa bor inte här och har inte haft någon större kontakt med flickan. Hon vet nog inte ens om att det är han som är pappa, fast de har träffats ett par gånger. Senast runt jul! 

Min dotter träffade under sin graviditet en ny kille ( det blev inget med barnbarnets pappa ) som hon flyttade ihop med. Det är en underbar kille som tog till sig flickan till sitt hjärta redan från födseln. Han var så klart med under förlossningen och jag glömmer aldrig hans tårar när hon föddes ( jag var också där och klippte navelsträngen ). 
Jag har verkligen sett kärleken lysa ur hans ögon liksom jag har sett mitt barnbarn älska honom som den pappa han har varit för henne under de här snart fyra åren.

När min dotter och denna kille separerade för en tid sedan så fortsatte han att träffa lillan varannan helg och det har varit tryggt att veta att han inte gav upp henne, trots att han inte är hennes biologiska pappa.

Nu verkar det dessvärre som att det är tjall på linjen! Han har inte velat träffa flickan på snart fem veckor och verkar inte veta hur han vill ha det längre. Ännu så vet jag inte så mycket mer än detta men jag hoppas att han fortsätter vara som en pappa för mitt barnbarn. Hon älskar honom så vansinnigt mycket och både i går och i dag har hon pratat om honom flera gånger. 

I går sade hon att hon ville ha pappa, i dag sade hon att hon ska till honom i helgen. Jag önskar att det vore sant eftersom det är vad hon vill när hon uttrycker sin längtan efter pappa så mycket men inte får träffa honom. Ja hon ser ju honom som pappa då hon inte vet om något annat och jag hoppas verkligen att han tänker sig för. Han har inga skyldigheter men är en sådan fin kille så jag hoppas att det ordnar sig.
Annars så måste vi runt omkring henne göra allt vi kan för att mildra hennes längtan efter honom. Det är så viktigt med en fadersfigur i barns liv har jag lärt mig med åren. Det är tur att mitt barnbarn i alla fall har sin morfar i så fall.




Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...