tisdag 18 februari 2014

Kors i taket

Jag kan bara säga kors i taket men faktiskt så hörde socialsekreteraren av sig i dag. Hon har varit sjuk mest hela tiden sedan före jul berättade hon och undrade om jag ville att vi ses nu när det blev avslag på vårdansökan. 

Jag tycker att vi kan vänta med den träffen och se hur det går med Vågen. Fungerar det så behövs inga andra insatser men kanske kanske socialtjänsten ändå kan gå in och hjälpa till utifall E inte blir bättre av behandlingen på Vågen. Det talades ju om det sist vi sågs! Om psykiatrin säger nej till mer vård för E så kan socialtjänsten gå in med hjälp. Eller att de går ihop med landstinget om betalning av en vistelse på ett behandlingshem. 
Det var alltså vad vi pratade om på träffen i senhöstas som jag har nämnt i tidigare inlägg för länge sedan.

Nu är det ju som sagt var inte aktuellt längre men jag ville ha en bekräftelse på att hon hade fått mina mail och jag ville upplysa henne om att det kan tänkas att E måste söka socialbidrag denna månad. 

Es handläggare på Försäkringskassan hörde av sig denna morgon och berättade att de är flera som handlägger detta ärende och när det är fyra stycken som gör olika saker, så tar det tid. Han trodde att E skulle hinna få pengarna men kunde inte lova något förrän han hade pratat med den sista personen, som beslutar. 
Jösses att det ska vara så krångligt!

Jag har även talat med E som precis hade vaknat efter att ha försovit sig. Hon hade somnat halv tio i går kväll och sovit rakt av fram till ungefär halv nio i morse. Utan en sömntablett!! Underbart underbart!!
Men jobbet skulle hon skippa i dag!

Jag har en oroskänsla i min mage över det här med mammas ryggvärk. Hon borde få veta röntgensvaret snart! Åh! Jag hoppas att det inte är några metastaser som har ploppat upp för då tappar hon livsglädjen igen. 
Förra gången då onkologen sade att de inte kunde göra mer för henne, så gav hon upp, deppade ihop och livsgnistan försvann helt. Det var hemskt att höra och se henne i det tillståndet och jag vill INTE att hon tappar kämpaglöden igen. Det får hon inte! 
Så nu håller jag mina tummar för att det är något annat än cancer helvetet som spökar hos henne.



 

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...