fredag 14 februari 2014

Medlemskap

I går uppstod en liten diskussion om rörelsen och för att klargöra detta så handlar allting om frivillighet.Vi ställer upp gratis och jobbar för denna förening, vi tvingar ingen att medverka och att bli medlem. Vi har förståelse för om någon inte kan eller av någon anledning inte vill betala in ett medlemskap. Det är upp till var och en!

Däremot så hoppas vi förstås att fler och fler engagerar sig då det handlar om så mycket och inte bara om hur dåligt psykiatrivården fungerar. Därför att i VISSA fall fungerar den alldeles utmärkt! Medan andra får dålig eller ingen vård alls och DÄR vill vi se en förändring.

Det handlar lika mycket om att vi inom föreningen vill jobba för att anhöriga ska få en inblick i vården, vi vill ha en nolltolerans mot självmord, vi vill stödja de redan utsatta, vi vill se mer stöd till dem med NPF, ett bättre stöd till närstående, efterlevande, vi vill stå upp för patienträtten och vi vill se ett bättre stöd till HBTQ personer.

Jag som mamma till E kände direkt jag fick frågan om att vara med från start med denna förening, att självklart ville jag det. Jag har i tio månader stridit och kämpat, jag har mött motgångar som ni bara inte kan ana, jag har mått så väldigt väldigt dåligt av att se min dotter helt under isen. Jag har mött ett enormt motstånd från alla håll och kanter, men har inte givit vika en tum. Hur ska jag kunna det när det handlar om en ung flicka som har haft ett självskadebeteende i så många år, som borde ha fått en annan hjälp för länge sedan när inte den nuvarande fungerade. 

Jag har samtidigt försökt att backa och stå bakom E och låta henne höra av sig när hon själv har velat det. Jag har samtidigt glatt mig åt att se framsteg hos henne de sista månader och börjat på att släppa lite på min egen vånda och oro. Jag har börjat på att leva upp mer och bli den jag egentligen är. Den glada klämkäcka tjejen som ser positivt på det mesta. 

Det har varit tungt! Med E som har varit så dålig och som har givit mig hundra gråa hårstrån under årens lopp och med mina båda föräldrar som är så allvarligt sjuka. Jag har i de mörkaste stunderna varit rädd för att förlora dem alla tre!

Att då sedan gå med i en förening där vi alla vill samma saker har för mig varit bra. Jag har fått lära mig under resans gång att det är lönlöst att kämpa ensam. Mot myndigheter är man väldigt liten!

Jag kan också nämna att i går kväll fick jag ett meddelande från en gammal vän som inte längre bor i Umeå. Hon berättade att hennes son sitter fängslad då han hamnade i fel sällskap och började fiffla med droger. Han är i flickornas ålder!

Hon såg det som självklart att bli medlem då hon vet hur det är att ha barn som inte mår bra. All styrka till dig min vän! Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ordnar sig och att han kommer på rätt köl igen.

Här är länken ännu en gång till föreningen: 
http://12september.wix.com/12september 

I dag är det då alla hjärtans dag! Glöm inte....era nära och kära!


  

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...