tisdag 4 februari 2014

Sann Vänskap

Känner mig trött som en gnu i dag och har inte gjort många knop. Vaknade fem i morse av att det surrade i hela huvudet ( tinnitus ) och det kluckade i båda öronen samt var totalt igenproppat. Jag hörde inte ett dyft! Lyckades somna om en liten stund men klev sedan upp strax efter sex. 
Jag har haft tinnitus i många herrans år men det stör mig vanligtvis inte så mycket. Ibland kan det däremot bli hemskt jobbigt med ett högt brummande ljud ungefär som att en dammsugare är igång alldeles intill huvudet. 

E är på gott humör fast hon for aldrig på jobbet i dag! Vi chattade lite på Facebook och hon utmanade mig i quizkampen några vändor. 
Fick senare ett sms med en glad smiley och där hon berättade att hon var på väg för att fika med sin samtalskontakt. Mycket kan man säga om människan men hon är i alla fall duktig och snäll mot vår flicka. Det är absolut det viktigaste!

De på Vågen hade frågat E om hon kan tänka sig att låta dem prata med mig och hennes pappa. Hon hade svarat att det ville hon fundera på. 
Jag kan förstå E att hon är lite skeptisk till att blanda in oss föräldrar men samtidigt så vet vi ju redan det mesta om hennes liv och hur det har varit. Inget är nytt! 
Jag kan tycka att det är bra om de får tala med oss så att vi som står henne närmast kan finnas där som ett stöd och samtidigt får information om hur det går. 
Vi finns ju där ändå förstås! Jag på mitt sätt och hennes pappa på sitt sätt. Han ställer upp till hundra med att skjutsa henne till affären osv, han hjälper till ekonomiskt ibland och han är den som har haft råd att köpa henne en stor teve mm. 

Jag har inga ekonomiska möjligheter att ställa upp så där förutom nu när jag gav henne mina besparingar som skulle gå till Turkiet ( jag ska förstås få igen dem senare ) men jag ställer mer upp på att vara den som kontaktar myndigheter i olika ärenden och finns där på så sätt. 

I dag ringde faktist Es handläggare på FK som jag hade mailat. Han lovade att hon skulle få ersättningen denna månad så nu ska det börja rulla på som vanligt för tre år framåt.

Jag blir så lycklig när jag hör Es röst! Hon låter som hon gjorde en gång i tiden när hon mådde bra. Stark och glad i tonen! Må det hålla i sig nu denna gång. 
Jag är realist och förstår så klart att det kommer dalar för henne och jag är livrädd att hon ska dippa rejält när hon slutar med sin Risperdal. Men någonstans så känns det ändå som att vår E är på väg åt rätt håll och att vi är på väg att " få igen " vår dotter. Inget kan göra mig gladare!

På söndag beger vi oss på en liten tripp! M kommer hit och är med hundarna. Jag längtar väldigt mycket efter lite avkoppling på hög nivå. Det får mig att ladda batterierna! 

Tänk om man kunde nominera en vän någonstans! Då skulle han vara den första som jag anmälde som världens bästa vän. Han har funnits där för mig sedan min värld rasade i april månad då vi fick vetskap om hur illa det var med E. Han har tagit med mig ut på restaurang, han har ringt och skrivit och kommit förbi när han har sett och hört hur dåligt jag har mått, han har ställt upp som hundvakt och han har alltid sagt: Det ordnar sig! 
Han har erbjudit sig att följa med på möten med myndigheter, han har kontaktat tidningar och tv - allt för att stötta mig.

Tack till M för att du är en sann vän!



 

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...