måndag 17 mars 2014

Finally

Jag fick till slut svar från råd och stöd som inte hade något nytt att komma med eftersom de fortfarande väntar in utredningarna från syn och hörsel ( precis som jag trodde ). Sedan ska det redovisas för henne, E och boendet. 
Konstigt nog inte för oss föräldrar - eller kanske inte så konstigt trots allt. Vi har ju hållits utanför ända sedan första början av alla inblandade myndigheter och instanser. Trots att vår dotter har sagt till dem att de FÅR prata med mig och hennes pappa. Jävlar så less jag börjar bli på det här!! Nu kanske en del tycker att E kan väl själv berätta för oss föräldrar. Grejen är att hon inte kan det då hon oftast glömmer vad som har sagts och alltid vill att andra berättar för oss om det är något.

Vidare så frågade hon om vi har någon kontakt med psykiatrin eller boendepersonal och om vi tycker att det fungerar bra. Behöver jag skriva vad jag svarade??!!! Personalen fick ju munkavel på av sin chef ,så de vägrar att prata med oss. Allting ska gå via enhetschefen för boendet som själv aldrig hör av sig.

Jag kan ärligt säga att jag känner avsky gentemot dem alla! En avsky som genomsyrar varje cell i min kropp eftersom både jag och Es pappa har gått omkring med oro och massor med tankar utan att få dem besvarade och utan att bli informerade om läget. Jag menar....inte ens när E höll på att dö så ringde de oss. Varken personalen eller sjukhuset! 
I ett dygn gick vi i ovisshet om var vår dotter befann sig och vad som hade hänt. I ett helt dygn där till slut hennes pappa var på väg att ringa polisen för att anmäla vår flicka som borta. Bara för att vi skulle få veta var hon var. Till slut ringde en ur personalstyrkan upp mig och berättade att E låg intagen på MAVA efter en överdos, som hon hade tagit dagen innan. 

Är det inte dags att ni börjar prata med oss och berättar både trevliga och otrevliga händelser. Mestadels trevliga numera tippar jag på. Var tog de där mötena vägen som alla ska ha när de är inskrivna på ett boende? Kan man ju undra....






 

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...