fredag 21 mars 2014

Framsteg

Efter det här med E så har jag lärt mig att uppskatta livet, att inse att det förflutna kan jag inget göra åt, men att min framtid kan jag försöka styra som jag vill ha den. Jag har också insett att livet är för skört för att kastas bort.
Jag har under de här sista elva månaderna tagit strider och burit på bekymmer, mer än vad någon ska behöva gå igenom. 
De månaderna har förändrat min syn på det mesta och jag inser att man vet aldrig vad morgon dagen bär i sitt sköte.

När jag blickar tillbaka på de månaderna som har gått så är det ju helt sjukt hur jobbigt det faktiskt har varit. 
Det är svårt att förstå hur myndigheterna kan laborera med en ung människa liv på det sätt, som de har gjort. Lika svårt som jag har för att förstå hur de som har jobbat runt E tänker. 

Var fanns medmänskligheten? Var fanns medkänslan och empatin hos personal och andra som är inblandade i vår dotters liv? 
Var fanns förståelsen för hur de anhöriga mår?

Det som jag har kunnat sakna är någon som fanns där för mig som ledsen och orolig mamma. En grupp eller en förening för oss föräldrar som har barn med psykiska problem. 
Det är så lätt att anhöriga glöms bort sådana här gånger och det är väldigt synd.

18 april är det ett år sedan E tog en överdos och 18 maj är det då ett år sedan hon tog sin andra allvarliga överdos. Detta år har ändå på något sätt gått fort och jag kan nu börja släppa lite på min oro över att hon återigen ska göra något dumt. 

Jag tror nog att hon skär sig fortfarande även om tillfällena minskar och det är jättebra att de gör det. Det är också ett framsteg i sig att hon inte längre laborerar med piller, Theralen och allt vad hon stoppade i sig.  För var dag som går blir det bättre och jag försöker intala mig själv att nu kan det bara gå käpprätt uppåt för henne och oss som familj. 

Sist men inte minst så uppskattar jag att ni läsare tittar in på min blogg och tar del av vår story.
Ni får gärna dela den vidare och det är helt okey att länka till min blogg om ni vill. Tack <3











  


 

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...