onsdag 19 mars 2014

Kors i taket!

Jag fick precis ett samtal ifrån min dotters samtalskontakt på psykiatrin och kors i taket...damen var ju jättetrevlig i telefonen! Vad har hänt undrar jag nu haha!
Usch då sade hon när hon hörde hur jag låter på rösten ( hes som en kråka ) och skrattade gott när jag berättade att jag har all tid i världen att komma på en träff på Vågen eftersom att jag är hemma om dagarna. 
Ja det var därför hon ringde! 

Men eftersom Es pappa jobbar skift så är det bättre att hon bestämmer med honom om en tid så får jag rätta mig efter dem. Jag kan ju nästan alltid! Hon skulle ringa honom och sedan återkomma till mig när de har pratats vid.

Jag kan säga som så att jag har gåshud på kroppen efter att ha snackat med henne. Hon som har givit ett sådant otrevligt intryck och har varit så tvär både mot mig och Es pappa. Där ser man!

Det ska bli intressant att besöka Vågen och se och höra vad exakt det är. Jag har ju hört lite av E men det finns nog mer att få vetskap om. 

Jag är som mamma till henne en sådan där person som suger åt mig information och verkligen vill veta allting som rör min flickas självdestruktiva beteende. Allt för att kunna vara där som ett stöd för henne om hon vill det. 
Allt för hennes skull!

Jag läste ett blogginlägg där moderskärleken inte kunde beskrivas bättre än vad bloggaren hade gjort. Hon beskrev kärleken och lyckan man känner för sitt barn så himla bra och hur tacksam hon är för att få vara sitt barns mamma.

Precis så är det för mig med! Det har inte gått en dag utan att jag har känt tacksamhet över att jag 1991 blev mamma till två fina flickor, som jag älskar oerhört mycket.

Jag skulle kunna gå på glödande kol för dem, jag skulle kunna ta en kula för dem och jag kommer att alltid finnas där för dem i ur och skur.


 




När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...