onsdag 30 april 2014

Lugnet

Njuter av lugnet här ute i stugan och har ätit grillat och bastat. Hundarna kopplar av lika mycket som jag och ligger helt utslagna på sofforna. Fyra dagar till i mitt paradis - yes!!

E har i kväll varit på restaurang med en kompis och lyxat till det med oxfile minsann :). Jag blir så glad att hon tar sig för att träffa kompisar och göra roliga saker. Det har inte varit så mycket av den varan tidigare, eftersom att hon i många år har mått så pass dåligt. 

 

Valborgshelgen

Det skrivs mycket om vår stads tiggare nu för tiden och ämnet har varit extra aktuellt då en politiker uttryckte sina åsikter om tiggarna på sin blogg. 
Han fick till slut offentligt be tiggarna om ursäkt och raderade sitt inlägg på bloggen.

Jag kan väl tycka att det är synd att det ska ploppa upp tiggare i vår stad, att de ska behöva tigga för sin överlevnad och jag kan också tycka att deras hemland borde ta tag i problemet och inte på något sätt diskriminera romer. För det är väl så det går till har jag förstått!
Ingen vill väl tigga och ingen vill väl behöva sova i en bil, hiss eller något liknande.

Jag läste en artikel i dagens tidning om tiggarna där de bland annat vädjar om boende och jobb ( en kvinna var höggravid ), men det är ju mer eller mindre bostadsbrist här och inga jobb finns det nästan. 
Det ser illa ut för alla på den fronten och det är den bistra sanningen.
De flesta har tak över huvudet men för ungdomen som ska flytta hemifrån är det svårt att få en lägenhet. Det gäller att ha stått i bostadskö sedan barnsben för att ens ha chansen att få ett boende.

Min vän har varit arbetslös i flera år och är i fas tre sedan över ett år tillbaka. Han önskar sig inget mer än ett jobb men det finns ju som sagt var inga och dem som finns har han inte utbildning för. Likaså önskar han sig en lägenhet inne i stan då han nu bor i en förort. Men det finns inga lämpliga lägenheter med en rimlig hyra, så han får vackert bo kvar i sin lilla etta i förorten.

Har varit ute på en riktigt långpromenad i dag och det blev totalt 12,11 km. Förmiddagen såg lovande ut vädermässigt men nu har det mulnat på och det kommer säkerligen att börja regna.

Efter lunch är det dags att bege sig till stugan och koppla av. Daisy har dessvärre ont någonstans ( mest troligt i munnen ) och skrek till några gånger under gårdagskvällen samt i morse vid beröring. Hoppas att det inte blir värre under helgen!

Veterinären måste i vart fall ta sig en titt på henne snart och jag ser att Daisys tänder behöver saneras för hon har gräsligt mycket tandsten.

Trevlig Valborg till er alla fina läsare!






tisdag 29 april 2014

Doktorn

Min dotter har varit till läkaren på psykiatrin i dag för sina sömnsvårigheter och fick ordinerat en högre dos av sin insomningstablett. 
I natt hade hon legat vaken till ca halv två och det är ofta så om nätterna för henne. Helt olidligt!

Jag skulle så klart önska att hon kunde klara sig utan tabletter men det verkar hopplöst. 
Man vill ju inte att hon ska ligga vaken på nätterna!

Kommer ihåg när hon var yngre och bodde hemma! Då hade hon stundtals svårt att somna om kvällarna men fick ibland krypa ned i min dubbelsäng och då somnade hon som en klubbad. 

Sömn är så viktigt och man blir ju helknäpp av att inte få sova de timmar som behövs. Tack och lov så sover jag själv oftast hyfsat och har aldrig provat att ta sömnmedel eller insomningstabletter. Det ska vara mycket till innan jag gör det!
Jag har aldrig problem med att somna men vaknar i och för sig oftast tidigt om mornarna. 

 

Valborg

Känner mig lite trött idag efter en halvtaskig sömn under natten som var. Mitt barnbarn har i alla fall sovit bra så vitt jag vet! Hon hostar en del men ska väl bli frisk snart med hjälp av Mollipect och Kåvepenin.

I morgon åker vi ut till stugan och kopplar av i några dagar så här inför valborg. Hoppas på bra väder! 
Ska bli så skönt att vistas där ute i lugnet, att äta och dricka gott, basta och koppla av framför brasan. 

Pappa har beställt en badtunna och det ser jag verkligen fram mot. Det är så mysigt att bada i kannibalgrytor! 

Jag hoppas att de kommer att orka bo ute i stugan i sommar för det är även deras oas. Mamma brukar göra så fint med blommor och annan prakt och även om jag också kan, så gör hon det desto finare.

Mitt barnbarn frågade i går varför jag hör så dåligt var på jag svarade henne att det är bara så. Då sade hon: Det är för att du är gammal, mormor! Från barn får man höra sanningen, minsann ;-)

Jag sade till T att när man är sjuk så kan man sitta under täcket. Under frågade T och drog täcket ÖVER huvudet. Nu var det ju inte riktigt sååå jag menade men...

E mådde skapligt i dag men hade sovit dåligt. Eller snarare somnat sent i går kväll. 
Hon har problem med insomningen men brukar ibland ta en insomningstablett. 


Cindy, Baltazar och Troy

Under täcket var det!

Nicke Nyfiken är bra









måndag 28 april 2014

Onkologen

I förra veckan mailade jag den läkare som jag trodde var mammas och pappas ansvarige på onkologen och i dag fick jag ett samtal. 
Det var professorn som efter mitt mail hade kontaktat mamma och frågat om det var okey för henne att hon ringde mig och svarade på mina funderingar. 

Hon sade klart och tydligt att de anser att cellgifter eller en operation inte är det bästa för mamma. Att hennes kropp inte skulle orka med cytostatika och att det skulle kunna tippa henne över kanten fortare än om mamma inte får det. 

De ska nu ge mamma mediciner mot illamåendet och mot smärtorna och göra allt för att hon ska få må hyfsat den tid hon har kvar. 
Jag frågade hur lång tid det kan dröja innan hon dör men läkaren var ganska ovillig på att säga det.
Efter en stund så sa hon att hon tippade på ett år eller kanske mer. Det är bättre än sex månader eller kortare tid!

Jag förstår nu att de inte kan göra mer för min mamma och att vi får vara nöjda med de år vi har haft henne hos oss och ta tillvara på det år eller vad det nu blir som är kvar. Jag hoppas att hon inte ska plågas för det är inget liv och jag vill inte se henne bara ligga i sängen oförmögen att vara uppe på benen. 

Om tolv dagar fyller jag och min pappa år! Jag blir fyrtioåtta år och pappa blir hela åttio år gammal. Det blir nog ingen speciellt uppvaktning eftersom de inte orkar med det och är så pass sjuka. 

Mamma fyller också år snart!

 




 

Finfrämmande

Min dotter ringde och berättade hur det hade gått hos doktorn för mitt barnbarn. Hon behövde antibiotika på grund av en infektion i luftvägarna och ska nu äta det i en vecka samt ta Mollipect. 
Eftersom hennes mamma gör sin sista vecka på praktiken, så kan hon inte vara bort mer än denna dag och bad mig att vara barnvakt. 

T har nu kommit hit och busar med Troy som bara älskar denna flicka lika mycket som mig. Han blir överlycklig då hon dyker upp! De är som ler och långhalm och har följts åt sedan de var små. 
Det skiljer bara två veckor mellan dem i åldern och där hon är där är han. Vilket jag har också har nämnt tidigare! 

Bjuder på en bild för er som inte har sett den förut från då de var små och på en bild tagen precis nyss ute på min altan. 

Ett bra sätt

Ett bra sätt att köra med egenterapi är genom promenader för min del. Jag gick väldigt mycket när det var som tyngst med min dotter och en mil om dagen var standard.
Det är ett skönt sätt att röra sig på samtidigt som man får bra med motion och hundarna blir välrastade, så får tankarna sig en genomkörare. 

Denna morgon blev det en 10,47 km sträcka med Daisy som fick följa med matte medan resten av gänget fick stanna hemma. 

Lilla barnbarnet är fortfarande sjuk och i dag är det tio dagar som hon har haft feber av och till. Hennes mamma berättade att i natt hostade lillan slem till dess att hon kräktes och att hon återigen hade feber. Det blir ett besök hos doktorn för dem i dag!

I dag ska mamma ringa onkologen för att fixa sig medel mot illamående, vilket nu är nödvändigt så att hon kanske kan få i sig vanlig mat. Hon var inte så pigg på att börja med näringsdryckerna, som jag nämnde i gårdagens inlägg. 

E har vågen i dag! Hoppas att det går bra för henne där. Hon mår i alla fall betydligt bättre och den där svackan för ett tag sedan tog hon sig upp ur. Det är bättre nu, typ ( hennes egna ord )! Det glädjer ett mammahjärta väldigt väldigt mycket! 

I lördags fyllde Vera och hennes kullsyster Fanny sex år! 
Bjuder på en bild på Vera som hennes matte sände mig 
för ett tag sedan.

Foto: Fjärilgårdens Vera och fanny sex år i dag ( har bara bild på Vera ) ! Hipp hipp hurra ♥











söndag 27 april 2014

Inspiration

Jag har tappat lite inspiration för bloggskrivande just de sista dagarna men samtidigt så har det varit rätt mycket annat att göra. I går ägnade vi en stor del av tiden hos mina föräldrar först med att handla prylarna och sedan montera ihop en del. 

I dag har vi varit och krattat hos dem och pysslat med lite annat smått och gott samt skruvat ihop det sista. Som tack fick vi thaimat!

Mamma började i fredags med morfin i låg dos för sin värk runt mage och rygg ( det går som ett band runt om ) och försöker att få i sig lite näring även om det inte går så jättebra. I går till middag fick hon i alla fall i sig en halv ryggbiff och i morse kunde mamma äta nästan hela sin frukost. 

Eftersom illamåendet är så pass starkt så skulle hon i morgon ringa till onkologen för att be att få utskrivet tabletter mot illamående. Så att hon kan äta! 
De har erbjudit henne näringsdrycker men det vill hon inte ha utan sade till mig i dag att då är det precis som att ge upp och invänta döden. De orden gladde mig därför att då har hon ändå inte givit upp! Likaså att hon bara ligger ned om dagarna i sin säng! Mammas tankar går i de banorna att hon ska upp på benen igen och jag hoppas att det blir så för henne även om vi alla vet utgången av denna jävla cancer, som hon sade. 

Denna blogg skulle mest handla om min självdestruktiva dotter och det har den också gjort. 
Nu på slutet har det dock varit mycket skriverier om min mamma och hennes sjukdom och mindre om E. 
E mår ju också bättre nu för tiden så det finns inte lika mycket att skriva om henne. Underbart tycker jag! 

En dag slutar jag nog att blogga! 

I går tog vi bussen ned på stan och besökte en pub. Tog några bärs och blev bjuden på en shot av en vän som också var på puben. En trevlig kväll! 

E skickad mig en bild på det armband hon fick! Tyvärr var det lite stort men snyggt i alla fall tyckte hon.

 


lördag 26 april 2014

Lördag

Då var det lördags morgon och jag har sovit bra och vaknade tjugo i sju, så det känns toppen. 
Tog en 45 minuters runda med hundarna så här på morgonkvisten i solsken och lugnet. Inte många ute så här pass tidigt!

Gamla Cindy som blir fjorton år fick hänga med och fixade promenaden utan problem. Daisy likaså men hon är ju bara nio år! Lilla grå däremot kan inte gå långa promenader längre då det brukar visa sig på lederna.

Gick förbi en cykel som någon hade ställt ifrån sig och Daisy tyckte verkligen att det var läskigt med det där rosa skinnet som ju kunde vara jättefarligt.

Foto: Får det vara en åktur ;-)

fredag 25 april 2014

Mina vänner oroar sig

Mina vänner runt mig börjar oroa sig för att jag ska bränna ut mig eller hamna på sjukhuset på grund av allt runt omkring mig. De tycker att jag sliter ont och undrar hur jag hinner med allting.

En vän skrev till mig följande rader: Du är en klippa Cajsa! Lär mig! Hur hinner du med att ta hand om alla andra, å ändå ha det så bra? Förstå mig rätt nu..för jag vet ju hur du har det.

En annan skrev så här: ja att du orkar!

En tredje vän skrev dessa rader: Hur orkar du med allt Cajsa? Jag är livrädd att du brakar ihop o får en hjärtinfarkt eller går in i väggen. Du måste börja lugna ned dig! 

Tack till er mina vänner för att ni tänker på mig!


You help me get through it all.
You're always there when I need you.
You make me feel happy when I'm sad.
I am proud to call you my Best Friend.<3
 

Fullt ös

På förmiddagen var jag ju som jag redan har nämnt i förra inlägget hos mina föräldrar och städade. 
På eftermiddagen tog vi deras bil och släp och for till Jula för att inhandla lite grejer åt dem och sedan vidare till Maxi för att köpa dem en grill. 

Mamma var bitvis uppe på benen men får så ont i magen av att vara på benen att hon mestadels ligger i sin säng. Hon kliver upp och gör mat och sedan lägger hon sig igen. 
Hon såg ändå något piggare ut men det är ruskigt så lik min mormor hon börjar på att vara då mormor var sjuk. 
Hon fick malign melanom och för er som inte vet så är det också cancer.
Mammas blick är exakt den mormor hade när hon blev sjuk och det gör mig så illa till mods. 

Jag och min mormor stod varandra jättenära och det var urjobbigt då hon fick cancer. Det slutade med att hon hamnade på Axlagården och trots att det har gått tjugo år eller något sådant, så saknar jag henne än i dag.

Det kan gå så fort från bra läge till dåligt läge och det är väl ungefär så det blev för oss. Även om mamma har misstänkt själv att hennes smärtor i mage och rygg berodde på cancern, så hoppades vi ändå på något positivt besked från hennes sista röntgen.

När man som anhörig står bredvid och ser en familjemedlem vara sjuk utan att kunna göra något och dessutom förstår att slutet kanske börjar att närma sig, så vill man ta tillvara på den tid som är kvar. 
Jag har på slutet börja säga till min mamma att jag älskar henne vilket jag aldrig nästan har sagt tidigare. Vi har fått en mycket fin kontakt med varandra under våra veckoturer till affären och hon har uppskattat de dagarna lika mycket som mig. Det är det där att få umgås! 

Man kan aldrig säga för mycket till sina nära och kära hur mycket man uppskattar dem, hur mycket man älskar dem och bryr sig. Passa på medan de lever!










Överraskning

Jag köpte E ett armband som jag gissade på att hon skulle tycka om och sedan sände jag det i ett vanligt brev till henne som anonym avsändare. 
Lite kul är det ju att göra någon glad :)

Hon hade förstås inte kunnat ana vem som skickade det och blev glatt överraskad över att det var ifrån mig. 
E tyckte att det var fint och eftersom jag vet sedan tidigare att hon gillar döskallar så såg jag till att köpa ett med någon döskalle på och en passande text som löd så här: Where there is a will there is a way.

Har i natt få ungefär sex timmar i sömn så känner mig hyfsat pigg. Ska nu i väg till mina föräldrar och hjälpa dem!

 

torsdag 24 april 2014

Jag gillar dig

Jag har världens gulligaste barnbarn! I dag så satt vi ute en sväng på altanen och fikade när hon vände sig mot mig och sa: Mormor jag gillar dig!

Hon har varit väldigt hostig och snuvig i dag och på eftermiddagen kollade jag tempen. Då var den på 38,7! Men det hindrade inte henne från att vilja höra saga, spela memory och leka. En annan hade ju varit sängliggandes vid den temperaturen. 

Pappa ringde i dag och vill ha hjälp med att inhandla utemöbler och en grill att ha på altanen. Jag ska ordna det i helgen! 
I morgon bitti bär det av till dem för att städa och titta till mamma. Jag oroar mig så helsikes mycket!

Pratade även med min bror i dag som tycker att vi måste få in mamma på lasarettet eller axlagården så att hon kan få vård. Kanske behöver hon snart dropp eftersom hon inte får i sig tillräckligt med näring. 
Men mamma är vuxen och klar i knoppen så det måste ju bli hon som bestämmer lite hur hon vill ha det.

Den här sorgen inför vad som komma skall väller över mig ibland och senast för 45 minuter sedan fick jag ett gråt il. Fast man vet att föräldrarna en dag ska gå bort så gör det ändå liks förbannat ont. Riktigt ont!

Bjuder på en bild där Troy har norpat Cindys plats på burtaket vid soffan. Den yngste intog " borgen " från den äldste i flocken!


Trött ända in i märgen

Usch så trött jag är nu! Vaknade ännu en gång alldeles för tidigt runt 04 snåret och som vanligt så är den första jag tänker på min mamma. 
Jag försöker att mota bort tankarna men det är stört omöjligt. Till slut slumrade jag om en liten stund innan det var dags att kliva upp. 
Har försökt att ta en tupplur nu på förmiddagen eftersom mitt barnbarn kommer i dag också och jag gärna hade velat vara piggare än så här. Hennes mamma går kväll på sin praktik!

Jag bad E hälsa till sin kontaktperson som jobbade i går att jag inte kommer på något möte. Vet dock inte om hon framförde den hälsningen! Orkar just nu inget känns det som! Fick jag bara lite mer sömn så skulle jag orka mer - helt klart! Även om jag är så ledsen att det är mig övermäktigt. Det är tufft det här!




onsdag 23 april 2014

Tack J

Tänk vilka änglar det finns här i världen! J som jag har berättat om som under många år har haft ett självskadebeteende men som fått vård på Lenagården skrev en gång tidigare så fint till mig. 
Nu har hon ännu en gång skrivit rara rader till mig och jag måste bara dela med lite av det hon skrev:
Vill bara skicka en varm kram! Förstår av bloggen att det är tungt just nu.
Jag tänker på dig! 
Stor varm kram från J 

Tack J för de orden!
Det värmde att få mailet!

 

Ätstörningar

Jag såg på nyheterna om att var femte flicka har ätstörningar. Det är ju fruktansvärt!
Vad har hänt med samhället när allt fler får problem med detta?! Vad är det att eftersträva att se ut som en SIZE 0 i kroppen? 

När E gick på BUP för många år sedan så togs det upp det här med hennes problem med maten och jag minns att Es samtalskontakt varnade vår dotter för att hon skulle börja tappa håret ( gjorde hon redan till en viss mån ) och likaså mensen om hon fortsatte kämpa för viktnedgång. 

Det är ju precis det som händer plus en massa annat också när någon har ätstörningar. Att göra så mot sin kropp är så tokigt som det bara kan bli och verkligen ingen bra grej.

Känner mig enormt moloken i kväll efter mitt besök hos mamma och pappa. Att se mamma så under isen, så ledsen och uppgiven och utan livsgnista gör fruktansvärt ont. Blek och slut och ständigt illamående. Stackars stackars mamma!

Jag orkade aldrig ringa till Es kontaktperson i eftermiddag. Ärligt talat så känns det inte som att jag kommer att orka det heller. 

Pappa ska lägga ut sin pärla för försäljning framöver! En Mercedes - Benz SLC årsmodell 1981 och uttagen 1983 samt inköpt i Saudi - Arabien. Den är inte körd på flera år med förutom kortare turer och har en grym motor. Han kommer att sälja den för högstbjudande men skambud nobbar han garanterat. 
Hade jag inte haft alla hundarna så kunde den vara av intresse för mig att glida runt i.



Maktlöshet

Jag har varit hos mina föräldrar nu och hjälpt dem med handlingen och skurningen av altanen. Den blev riktigt fin! Jag ska själv rengöra min altan i helgen med hjälp av deras högtryckstvätt. 

Mamma har pratat om att hon vill kunna ligga eller sitta där ute men det är inte längre ett alternativ då hon ej klarar av solen nu. Mamma beskrev känslan som att gå ut i solen när man har feber och det vet vi ju hur jobbigt det är.

Hon mår verkligen risigt och berättade att ännu en gång så fick hon inte i sig frukosten. Illamåendet är för starkt! Till lunch provade hon att äta frukostvälling som jag hade köpt och hon hoppades på att få behålla den även om hon mådde illa. 

Vi pratade lite om hennes cancer och jag tog upp det här med att läkaren hade sagt att de inte tänker ge henne cellgifter. Mamma sade något om att nu är det som det är och att de gör inte så när man som mamma bara har en njure, som dessutom är dålig. 

Mamma blir mer och mer kraftlös och när hon skulle ta bort plasten på de sexpack burkölen som jag hade inhandlat så klagade hon på att hon nästan inte klarar av det längre, därför att hon har blivit så klen.

Jag känner en enorm maktlöshet och sorg över att inte kunna göra något mer än att hjälpa både mamma och pappa med saker och ting. Jag vill kunna göra mer än så och jag vill få en frisk mamma. Inte gå i visshet att hon ska dö i den här förbannade cancern.

E hade sovit gott i natt och hälsade att hennes kontaktperson börjar klockan 14 i dag, så jag ska nog ringa och tala med honom senare. Om jag får tillfälle och en lugn stund till det vill säga. Barnbarnet kommer ju och då brukar det vara full rulle mest hela tiden.
 

Sjukt trött

Nu är jag verkligen inne i en dålig sömnperiod för i natt vaknade jag klockan 03.30 och naturligtvis så började tankarna återigen att snurra. 
På Es boende och samtalet i går, på mamma, på pappa, på E, på min ena hund som verkar må dåligt på något sätt och så vidare. Hur tusan stänger man av tankar på natten?! 

Somnade till slut om men väcktes av telefonen tjugo i sex då min dotter ringde och berättade att lillans feber inte vill ge sig och att hon hade 38,2 på morgonen. 
Hennes morfar jobbar eftermiddag så först får hon vara där och sedan skjutsar han T till mig och hennes mamma hämtar henne efter sin praktik. 

Jag kan inte påstå att jag är i form för att vara barnvakt men samtidigt så förgyller lillan verkligen min vardag och jag får lite annat att tänka på en stund. 

Kan inte sluta fundera på det här med boendepersonalen och vanligtvis så är jag inte den som hänger kvar i gammalt groll, men de fick mig att känna en sådan olust när jag redan mådde dåligt i det här med min dotter.

Den här biten med tystnadsplikten som de har kört med förstår jag så klart. Men det är det där att de hela tiden har fått mig att känna att de kan min dotter utan och innantill och inte jag trots att flickan bodde hemma i nitton år. 

Orsaken till min och hennes kontaktpersons konflikt var att jag nämnde vår dotters tidigare ätstörningar som alla i hennes närhet visste om att hon hade. Jag nämnde oron över att E tränade på gym, eftersom jag var rädd att hon tränade av fel orsak. 
Det slogs bort fullständigt av hennes kontaktperson som menade på att E inte hade ätstörningar och att det var jättebra att träna. 

Ja det är bra att träna vet väl jag om någon eftersom jag sprang som bara den då jag hade ångest. Men tränar man bara för att gå ned i vikt ( när man redan är tillräckligt fin i kroppen ) och bara tänker på vilken mat man ska äta ( helst ingen alls enligt E ), så tycker jag att det inte är så bra.
Nu säger jag inte att det var så för vår dotter men utifrån vad vi visste tidigare, så fanns oron där. Även om det kanske hade blivit bättre gällande hennes problem med maten...

Både jag, Es pappa och ännu en person läste en gång anteckningar som dottern hade. En slags matdagbok och träningsdagbok där hon skrev om sina jobbiga tankar, om en röst som sade till henne att hon var ful och fet och inte värd något, om en röst som sade till henne att äter du det där så....och så vidare, hon skrev om försöken att bli smal ( trots att hon aldrig har varit på något sätt överviktig ), om att kräkas upp maten och om sin egen hets.

Vi såg sidor på internet som hon var medlem i där det diskuterades vikten och bästa sätten att banta, där idealbilder låg ute på trådsmala och anorektiska människor med mera. Vi såg mail konversationer där de triggade varandra i att kräkas upp maten och dylikt och kanske var det inte så konstigt att jag var orolig, med denna information som vi hade.
När då någon leker besserwisser och ska sätta mig på plats, då blir jag heligt förbannad.

Nästa starka episod var ju när jag for till E för att hämta Kammarrättens papper då jag och min dotter diskuterade för och nackdelar med behandlingshem. 
Personalen knackade i samma veva på hennes dörr och jag berättade för honom vad vi hade pratat om. 

Han stod där bara helt tyst och jag frågade honom om inte han tyckte att Lenagården vore bra för E. 
Han stod fortfarande bara helt tyst och tittade på mig! 
Inte ett ord kom ut ur hans mun men till slut så sade han att han hade ingen åsikt utan hänvisade mig till deras chef. 

De hade blivit tillsagda att inte prata med vare sig mig eller Es pappa utan ville vi något, så skulle vi alltså prata med boendechefen.
Jag for därifrån gråtandes och väldigt olustig till mods!

Man ska komma ihåg att jag redan var nedbruten av allting och hade kämpat för hjälp till E under en lång tid. Jag var synnerligen känslig och är fortfarande det.

Hur som helst så efter det så har jag undvikit personalen och orkar inte möta dem mer. De har å andra sidan inte heller gjort några ansträngningar till att vilja ha en kontakt med oss föräldrar. 
Förutom nu då de vill ha det där mötet!

Ju mer jag funderar på det desto underligare ter det sig att de inte vill att jag och Es pappa ska tillsammans träffa dem utan bara var för sig. Lika märkligt känns det att vår dotter inte ska vara med på träffen. 
Tidigare om åren så har det alltid varit en eller två möten per år på hennes boende där vi föräldrar, E, hennes kontaktpersoner samt kanske sjuksköterskan har medverkat. 

Jag ska försöka få tag i hennes kontaktperson som jag talade med i går och berätta hur jag ser på det hela. För som det känns nu så  bryr jag mig inte längre i personalen. 
Däremot så bryr jag mig om min dotter och det skulle vara för hennes skull som jag träffar den ena av dem i så fall.

Jag försöker att överleva allting just nu helt enkelt och det är inte alltid så lätt.








tisdag 22 april 2014

God Man

Den ena av Es kontaktpersoner på hennes boende ringde i kväll och berättade att det är klart att E har fått en god man. Eller nästan klart i alla fall! 
Tingsrätten ska godkänna det men det skulle inte vara några problem och E har även träffat sin gode man som hon ska ha. 
Jag hade föreslagit mig själv eller hennes faster som god man och även att E skulle fortsätta ha hand om sin ekonomi själv. 
Inget av det blir det! 

E ska ha en förvaltare över sin ekonomi därför att hon är dålig på att spara. Tycker varken jag eller hennes pappa! E har alltid varit duktig på att spara och lägga undan pengar. Men det är möjligt att hon har blivit sämre på det nu - vad vet jag!

Ett möte ville de även ha med oss föräldrar men var för sig av någon anledning. 
Efter att ha funderat en stund efter vårt samtal så känner jag rent spontant att jag varken vill eller orkar träffa Es kontaktpersoner. Möjligen så skulle jag kunna träffa honom men den andra är hon som jag rök ihop med i juni månad då vi hade ett möte och henne vill jag inte ha med att göra. 

Jag skrev en tid efter vår lilla dispyt i ett mail på hennes blogg och tyckte att vi skulle dra ett sträck över det som hade hänt.
Fick dock aldrig något svar!

Jag får hjärtklappning av bara tanken på att sätta mig ned med personalen och diskutera min dotter och jag vägrar utsätta mig för fler jobbiga situationer i dagsläget. 

E tog lite illa vid sig och tycker att då bryr jag mig inte men det gör jag ju mer än någon annan i hennes närhet. 
Jag orkar bara inte med en träff!

Hennes pappa får väl gå i stället som planerat men jag backar!
Det ska ni veta hör inte till vanligheten att jag gör det, men nu blir det så. 

Mamma ringde en snabbis och bad mig åka och handla åt dem i morgon bitti. Sedan ska jag nog ta mig an den där rackarns verandan. 
Hoppas att jag får sova bättre i natt så att jag orkar vara på alerten. I dag har jag inte orkat mer än att vara barnvakt åt barnbarnet och ingen hundpromenad orkade jag. Att man kan bli så här slut i kropp och knopp!

Har suttit i ett styrelsemöte med resten av gänget i 12 Septemberrörelsen och vi har beslutat oss för att inte medverka i West Pride 2014 i Göteborg. 
Manifestationen kommer att gå av stapeln som planerat den 12 September 2014 här i Umeå men det blir bara ett fackeltåg och ljuständning, som det ser ut nu.


Foto: Lite kratthjälp fick jag också av mitt ♥




Samtal

Pappa ringde i dag och vi pratade lite om det här med mamma. Han sade att om läkarna anser att hon inte klarar av en cellgiftbehandling så är det inget vi kan göra något åt. 
Hon skulle i morgon på labbet igen för provtagningar!

Jag vaknade fem i morse och grät en skvätt igen och tankarna var direkt hos mamma. Förbaskat vad ont det gör!

Jag har lovat pappa att rengöra altanen med högtryckstvätten men den har varit trasig och sedan köpte pappa dem en ny. I morgon åker jag dit och rengör den! Till helgen ska vi hjälpas åt att kratta deras gård, så att det blir fint hos dem.

E ringde mig! Hon berättade att det verkar som att hennes ena marsvin är dräktig. E skickade en bild på honan och nog är hon större och det känns tydligen rörelser i magen. 
För säkerhet skull så ska hon åka till zoo med sin pappa och bror för att be dem kolla på Gullan, som marsvinet heter. 
I fall hon är dräktig så har zoo klantat sig!Endera så har de sålt en hane och en hona till E trots att de sade att det var två honor eller så har de haft honan ihop med en hane innan försäljning. 

Har lillan här i dag då hon fortfarande hade feber i går kväll. Hennes mamma kom med henne i morse och vi har det ganska så mysigt. Jag tvättar och fick hjälp att hänga lite trosor och sockar och bära skräp och så vidare. Hon är i den åldern då det är kul att hjälpa till! 

Foto: Emmas ena marsvin har tjocknat på sig! Det verkar lite lurt....må hända att det är ungar i den där magen?! Blir en koll på zoo!

måndag 21 april 2014

Sorg

Min mamma är inne i någon slags sorgeprocess nu vilket är helt förståeligt efter torsdagens tråkiga besked. 
Att få höra att cancern har spridit sig och att få höra att sjukvården inget mer kan göra är inte vad man vill höra och nu mår hon fruktansvärt dåligt. 

Jag var förbi där i förmiddags som jag skrev i mitt tidigare inlägg men hon var inte så pigg på besök och inte på att prata heller, utan började att gråta och bad efter en stund mig att gå. 

Detta är hennes sätt att sörja att hon ska dö och mamma är tror jag livrädd för själva döden och väljer nu att skjuta allt som har med sjukdomen att göra åt sidan. 
Hon sade nämligen att hon inte ville prata om det och likaså när jag ringde så bad hon mig att inte bry mig, att sluta vara så på och att sluta köra med henne när jag bad henne att ringa till onkologen i morgon. När vi avslutade samtalet så hörde jag att hon återigen grät och likaså gjorde jag. Detta är så jävla smärtsamt!!

Jag sörjer ju också och jag gråter titt som tätt eftersom det är mamma som det handlar om och jag är fruktansvärt orolig och tanken på att hon inte ska fortsätta finnas i mitt liv är outhärdlig.
Varje sekund tänker jag på det men mitt sätt att hantera det hela är att prata och skriva här ute på bloggen. 

Jag funderar på hur det blir när hon blir så sjuk att hon inte kan vara hemma. Vill hon vårdas i hemmet till dess det är slut? Vill hon till Axlagården?
Jag hoppas att det kommer en dag då  vi kan prata om det jobbiga, om hur hon vill ha det, begravningen och så vidare eftersom det är många tankar och funderingar jag går och bär på vad det gäller hennes sjukdom.

Jag tänker också på hur pappa ska klara sig då hon har gått bort. Hur han ska kunna leva själv då han också är sjuk i sin cancer och hur han ska kunna sköta hushållet med allt som hör där till. 
Det kommer förstås inte att gå utan jag får hjälpa honom i den mån jag kan. 
Troligen så blir det nog hemtjänst också av något slag!

Jag fick besök av min dotter och mitt barnbarn i dag! Fick hjälp av lillan att " kratta " löven och sedan fick de äta middag här. 
Nu har de åkt hem till sig!

E mådde bra berättade hon och hade haft en bra påsk. Skönt!!




 

 

Lång natt

Somnade fort i går som vanligt men vaknade runt tvåtiden i natt och kunde sedan inte somna om. Det var varmt, det var oroliga tankar över mamma, Vicky hade svårt att komma till ro och Troy bjäbbade flera gånger i vardagsrummet. 
Jag kan inte påstå att jag är pigg i dag!

Har ägnat lite tid åt några hundar med pälsvård och kloklippning. Bara hälften kvar nu då men dem tar jag senare för nu tänker jag hälsa på mamma en sväng. 

Jag tycker att det är förjävligt att hon inte kan få cellgifter men enligt professorn på onkologen så skulle mammas njure ( den enda som hon har ) ta skada av cytostatika och eftersom det bara är 40 % funktion på njuren, så vill inte läkarna sätta in behandling. 
Mamma bad då att de ändå skulle göra det så kunde hon ju få gå på dialys om njuren kollapsar. 
Nej svarade professorn henne att så gör de inte!

Ska hon bara vänta på att dö nu då??!! Är en äldre människa inget värd?? Herregud åldern är ju bara en siffra och vore det inte för cancer helvetet som mamma har, så hade hon kunnat leva i tio år till och hon är klar i knoppen.

E har jag inte hört av mer än att hon häpnade över hur mycket snö det var kvar i Arjeplog när jag sände henne en mms bild. Jag hoppas att hon har haft en bra helg! 
Tankarna snurrade även över till henne i natt och jag kände för en stund en sådan ilska över att hon har hållit på att skära sig i så många år. Jag vet att det är ett slags beroende men tankarna är inte alltid så klara om natten och jag kände mig förbannad på jäntan för att hon inte bara slutar skada sig. 

Jag tänkte att det handlar ju om att bestämma sig! Att finna andra vägar när ångesten blir övermäktig och lusten att skada sig infinner sig. Lite så gick mina tankar i natt! Jag är väl bara trött och less på alla sjukdomar hit och dit!

Den sjuttonde april var det förresten ett år sedan E tog sin första riktiga överdos och den artonde april som jag fick samtalet från hennes kontaktperson på boendet om att min dotter låg på sjukhuset efter en överdos. 
Ett helt år har gått! Ett långt och jobbigt år men samtidigt ett underbart år därför att det finns stora förhoppningar om att E ska bli frisk. Jag måste tro det!

Es mormors största önskan innan hon dör är att hennes barnbarn ska bli frisk och inte skada sig mer. Hon vill att det ska vara ordnat för oss alla som hon älskar!
 

 

 

söndag 20 april 2014

Back home again

Då var man tillbaka från fjällen där jag har haft det så härligt i trevligt sällskap. Vi hade första dagen mestadels fint väder med inslag av moln mellan varven. Den dagen åkte vi skoter upp på fjälltoppen där vi pimplade, gjorde upp eld och käkade lunch. 

Dagen där på tog vi skidorna ut på en tur till ett ställe där vi gjorde upp eld och stekte hamburgare. Det blåste dessvärre ganska så mycket och hade under natten blåst 30 meter per sekund, men vi fann oss en relativt bra plats där det var lä.

I dag var vi åter i Arjeplog och tog en promenad till museet som de har där innan vi begav oss hem igen. 
Lägger in några bilder från vår tripp!

Det har varit så skönt att komma bort från allting men tankarna på mamma kunde och kan jag inte koppla bort. Hon är riktigt dålig och i morse när jag ringde, så svarade pappa. Han berättade att hon var dålig och precis i stunden som jag ringde låg på toa och kräktes. Hon både kräks och blöder från baken och blir jätteslut i kroppen och det är hemskt att veta att mamma plågas. 
Jag grät, grät och grät efter mitt samtal med min pappa men har pratat med mamma senare i dag. 

Tack till M för att du passade hundarna! 












 

torsdag 17 april 2014

Lymfkörtlarna

Sitter i bilen från kust till fjäll! Fick ett ledsamt samtal från mamma som nu hade varit på onkologen. Röntgen samt prover visar att hennes cancer har spridit sig till lymfkörtlarna i bröstet och i magen. De kan inte göra mer för henne nu än att ge henne kortison tabletter och morfin. Så får vi hoppas på att det går långsamt!


Avfärd

Har sovit gott i natt lämpligt nog så här inför vår resa till fjällen, som är 45 mil bort.
Färdkosten är fixad, handlingen överstökad, packningen stoppad in i bilen och påskkärringen är avvinkad.

Here we come Merkenes!




onsdag 16 april 2014

Snyggt

E hade varit med sin ledsagare i kväll och fått sina naglar fixade. 
Visst är de fina :)

 

Packat och klart

Har packat färdigt det sista inför morgon dagens resa som blir lååång. Vi ska ända upp till Merkenes som ligger mitt på fjället och där kommer vi att sova över i några nätter.

Skidorna som är gamla Edsbyn trälappar och dessutom två högerskidor får vackert följa med. Jag har inte haft råd eller möjlighet att köpa mig nya lite modernare skidor.
Tar mig fram på dem gör jag ändå och det är väl det viktigaste där uppe i fjällen.

Hoppas nu på ett bra väder och många härliga kort!










På bättringsvägar

Nu känns det som att jag är på bättringsvägarna fast jag fortfarande är snuvig och har lite ont i kroppen. 
Har i alla fall varit och klippt mig och handlat lite inför morgondagens bilfärd upp till fjällen. Ser fram mot att åka i väg och ha det trevligt och hoppas på bra väder, så att man kanske får lite färg.

Mammas besök på lasarettet gick bra och hon tog lite prover men de avvaktar eventuell blodtransfusion till i morgon då hon ska tillbaka till onkologen. Då får hon även veta svaret på den sista röntgen hon gjorde!

E har varit till tandläkaren i dag och hade inga hål! Hon och hennes syster har mycket bättre tänder än vad jag någonsin har haft.

Hon såg på tv när jag ringde och distraherade tankarna lite! 
Det verkar upp och ned för henne som jag förstår det.
Det blev inget av med Sundsvall i alla fall!

Troy fick i går en ny leksak som han blev så förtjust i :)

En riktigt glad påsk önskar jag er alla
 





 

tisdag 15 april 2014

Just sayin'

Säger bara att finns det något som luktar så gott som nytvättad och fräsch tvätt som hänger på tork ute?!
I dag är det premiär för att hänga lakan utomhus i både sol och blåst, vilket gör det idealiskt för att torka fort.

I augusti om två år har vi bestämt oss för att resa till Mallorca och Cal a Dor och återuppleva trevliga minnen därifrån. Det var ganska många år sedan vi sist var där, men jag och min bror har många gånger åkt tillsammans till denna gudomliga och mysiga plats. 

Jag fyller femtio år i maj det året så vi tänkte att då gör vi en resa tillsammans och har även frågat E om hon vill följa med. Det lät som så och det skulle verkligen vara roligt om hon ville det.

Resan dit är dyr så vi får börja spara redan nu!



 

 

Envis förkylning

Det var verkligen en envis förkylning som jag har åkt på. Är kraftlös och har ont i kroppen och i dag har jag bestämt mig för att inte göra ett dyft. 
Ringde och avbokade altantvätt hos föräldrarna då jag vill kurera mig nu, så att jag orkar fara till fjällen på torsdag.
Mår jag så här så blir det dock ingen resa av för min del!

E berättade i går att hon kanske ska åka till en kompis i Sundsvall över påsken. Jag hoppas att det blir av så att hon får göra något kul! Hon mådde ganska bra men var trött när jag talade med henne och grejen är väl att hon inte sover alla timmar som behövs. 
Men vem gör det....

Jag vaknade vid halv fyra i morse och kunde inte somna om. Hade ont i ryggen och kände mig allmänt bedrövad. Så började tankarna på att snurra och sedan var det kört att sova vidare. 

Funderar mycket på det här med mina föräldrar som är sjukliga och så finns den ständiga oron för både dem och min dotter. Jag vill att alla ska må bra men det blir inte alltid så som man önskar. 
Mamma och pappa börjar ju bli med åren och fyller båda snart åttio år. Pappa fyller faktiskt år på samma dag som mig! 

Nu blir det att inta soffläge igen och läsa en bok medan lugnet har infunnit sig hos hundarna och allting är tyst och stilla.






 

måndag 14 april 2014

Självskadebeteende ett ökande problem

Självskadebeteende är ett ökande problem bland unga som så tydligt framkommer på olika sätt. 

I gårdagens nyhetsmorgon medverkade Hanna Pilbom samt Therese Eriksson.
Hannah led av anorexi och det övergick i självskadebeteende och det tog flera år innan hon förstod vad hon led av.

Therese Eriksson, beteendevetare har skrivit en bok 
som heter: Möt mig som jag är

Här kan ni se programmet: http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/sj%C3%A4lvskadebeteende-%C3%A4r-ett-%C3%B6kande-problem-bland-unga-2594095

 

Oro

Nu är jag verkligen orolig för mamma! Pratade nyligen med henne och hon berättade att efter att jag hade åkt ifrån dem i går, så började hon att kräkas jättemycket ( igen ) och blöda från baken. 
Hon har pratat med onkologen och på onsdag ska hon dit och undersökas och kanske behöver hon mer blod. 

Jag hatar cancer och jag hatar rädslan och vanmakten över att den hemska och vidriga sjukdomen ska ta mina föräldrar ifrån mig. 


 

Att stå bredvid

Just det här med hur man som förälder bara kan stå och se på när ens barn mår dåligt utan att få en konkret och bra vård är jättejobbigt. Många föräldrar kan säkert sätta sig väldigt bra in i hur det har varit för oss och det är bland annat därför som jag bloggar. 
Då når jag ut till folk så att de får ta del av vår story, av vår familj och min upplevelse som mamma till E.

Många tycker om att läsa om hur det är att leva i en familj där någon är självdestruktiv, just därför att de känner igen sig som mamma och pappa, som syskon och som någon som kanske också skadar sig.

Det som är ändå glädjande i allting är att efter många år som självdestruktiv så tycks vår dotter nu må lite lite bättre.
Vi kan bara hoppas och tro på att det nu är på väg att vända även om hon har bakslag och återfall där hon skär sig igen.


Något som har slagit mig när jag har talat med dem som jobbar med min dotter så som läkare och behandlare är att när jag har sagt att hon säkert kan bli helt ångestfri en vacker dag, så verkar det inte lika självklart i deras ögon.

Varför inte undrar jag då?! Jag hade ångest i flera år och åt mediciner och gick på behandling för det under en lång lång tid och jag är ju ångestfri i dag. 

Min allra äldsta vän som jag umgicks med jämt under nittiotalet hade en ännu värre ångest än mig.
Hon var självdestruktiv, där hon gjorde sig väldigt illa på olika sätt och där hon många perioder låg intagen på den slutna psykiatriavdelningen. 
Hon mår i dag jättebra och är liksom mig helt ångestfri!

Klart som fan att E kommer att blir frisk och ångestfri utan mediciner! Tids nog!!






Ny vecka

God morgon till er alla läsare!

I dag är jag snuvig som bara den och sömnen blev där efter som den alltid brukar bli när man är tät i snoken.
Ingen nässpray hade jag heller!

Var uppe med tuppen och har tagit morgon promenaden med dogsen och ätit frukost så här på måndagsmorgon. 
Har även varit i kontakt med vaktmästare i området för att be honom titta på avloppet. Efter lunch skulle han ha tid att komma! Det är lite roligt faktiskt men då jag flyttade in här så förstod jag att vaktmästaren var en gamma klasskamrat till mig. 
Som jag inte hade träffat på många herrans år!

Var till föräldrarna i går och käkade middag som jag skrev i gårdagens inlägg. Låg i morse och funderade på det här med mamma. 
Hon är verkligen inte pigg och förutom värken i ryggen så mår hon ofta väldigt illa också och i går upplevde jag henne som att hon har tappat lite av gnistan. Gnistan till att kämpa! Hon känns så trött och slut både fysiskt och psykiskt, vilket inte är roligt att se. 

Hon hoppades på att få veta på torsdag hur röntgenplåtarna ser ut och själv är hon nog väldigt säker på att onkologen ska finna tumörer i magen eller tarmarna eller något sånt. 
Jag hoppas förstås på att hon har fel i sina onda aningar!

 

Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...