onsdag 9 april 2014

Besök

Vi fick i dag besök av Vera och hennes matte! Jag gick ut för att kolla brevlådan när de precis hade klivit ut ur sin bil och Vera fick syn på mig. Hon blev alldeles tokig av glädje och skulle prompt till mig, så matte släppte kopplet och Vera rusade i full fart fram till mig där jag stod vid brevlådan. 

Lika glad blev hon av att träffa flocken igen och de likaså av att återse henne. Det luktades och sniffades för fullt och hela hon gick de igenom medan svansarna for som propellrar runt runt. 

När hälsningarna var klara traskade Vera runt i huset och först lade hon sig på min säng, gick sedan vidare till barnrummet och hoppade upp i sängen där. Till slut hamnade hon på stolen bredvid matte där hon somnade. 

Det var underbart att träffa henne och jag har saknat Vera väldigt mycket. Hon har nog saknat oss och flocken också för på 1,5 vecka har hon inte ätit maten som har serverats henne hos matte och husse. 
En gång lyckades hennes matte få i henne fodret genom att mata henne ur handen, men annars så har hon bara ätit sitt " kvällsfika ", som är ett Dentastix tuggben. 

Kanske att hon nu efter att ha fått träffat oss börjar att vänja sig vid deras hem igen och också börjar på att äta. Till och med godiset har hon ratat!

Har en klump i magen och känner mig ärligt talat jätte ledsen för det här med E. 
Jag är glad att hon berättade för mig hur det ligger till och jag uppskattar ärligheten, men jag sörjer att hon ska må så dåligt att rakbladen är den enda utvägen ur ångesten och tankarna.

Jag sörjer över att aldrig kunna känna en riktig glädje och avkoppling och jag känner en uppgivenhet över att det har gått en lång tid då E har mått relativt bra och jag som mamma har nästan börjat att våga tro på en förändring hos min dotter. 
För att sedan se att hon mår sämre igen!

Jag börjar tro att hon kanske lider av någon slags vår depression eftersom det var i april månad förra året som hon gjorde ett allvarligt självmordsförsök. Maj månad också då förstås!

Det finns inget så jobbigt som att ha ett barn som mår dåligt och att ständigt vara orolig. Likväl som oron finns där så finns också kamplusten inom mig till att vilja hjälpa henne. 
Men jag vet bara inte hur jag kan göra det! Mer än att finnas där när hon behöver mig.

Mina ansträngningar till att få vård för henne gav inget! Eller kanske ändå lite eftersom hon fick börja på Vågen. 
Jag tror inte att det hade blivit av om inte jag hade legat på om andra insatser till E. 

I förmiddags var jag till mina föräldrar och sopade deras gårdsplan samt rensade i en rabatt. 
I morgon ska jag dit och handla och städa!




 


När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...