tisdag 8 april 2014

Bloggandet

Jag har blivit ganska berörd av vissa bloggar ute på nätet och jag som aldrig tidigare kollat in och läst sådana förut följer nu några. En del bloggare får inte alltid så sjyssta kommentarer av sina läsare och när det går till att bli hotelser så som till exempel jag ska döda dig och din familj, då har det gått för långt!

Jag kunde inte låta bli att kommentera detta hos en av bloggerskorna och skrev följande:

Jag tänkte på det här med Trolljägarna även jag ( såg en annan kommentar ) och förstår att du har fått ta mycket skit i din blogg och det är jättetråkigt att det är så.

Även jag har åkt på käftsmällar genom min blogg och varje elak kommentar blev som ett slag i magen, då jag redan var känslig och illa till mods i det här med kampen för en bra hjälp till min självdestruktiva dotter.


Just för att hon är självdestruktiv och genomförde flera självmordsförsök förra april och maj fick mig att börja blogga dels för att skriva av mig min sorg och ångest och dels för att upplysa omvärlden i hur det är att leva i en familj där någon är självdestruktiv sedan många år tillbaka. Men framför allt för att beskriva hur vi har fått strida mot landstinget och socialtjänsten för att vår dotter skulle få den vård hon så väl behövde.

Vården i Sverige vad det gäller psykiatrin är inte den bästa och i Västerbotten är den under all kritik, tyvärr!

Hur som helst så reagerade folk på min blogg och det fick jag många kommentarer om!

Många tyckte att jag lämnade ut min dotter! Trots att jag hela tiden har varit anonym i den mån det går. Cajsa Warg är till exempel inte mitt namn, min dotter nämns som E och hennes syster som J och så vidare.


Att jag också delar min blogg här och var har inte alltid uppskattats hos alla men jag vill att så många som möjligt får vetskap om hur det kan vara.


Sist men inte minst så har jag även fått god kritik för min blogg där många känner igen sig! Både de som skär sig men även föräldrar har hört av sig. Det är dem som får mig att fortsätta blogga!

Så är det: Till er som följer min blogg och som ärligt tycker att det är bra att jag skriver vill jag rikta ett stort tack till. 

Till min älskade E vill jag säga: Du är den finaste jag vet och jag ger aldrig upp dig, du får heller aldrig ge upp utan kämpa på. En dag är du frisk!!


När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...