söndag 13 april 2014

Att vara mamma

Satt och tittade på tv där det pratades om självskadebeteende och där två gäster var inbjudna. 
Den ena tjejen hade varit självdestruktiv i sjutton år men var nu frisk och den andra tjejen var utbildad beteendevetare. 
Programmet varade inte så länge men det var ganska intressant ändå. Det tråkiga är att självskadebeteende har ökat i landet bland både tjejer och killar.

De med ett självskadebeteende är väldigt duktiga på att dölja sitt mående. 
I vårt fall så hade det gått en lång tid utan att vi misstänkte något, vi trodde ju att E var i en vanlig tonårsperiod med allt vad det innebar.

Vi kunde väl aldrig föreställa oss att hon hade det så jobbigt inombords att hon hade börjat med att skära sig. 
Jag såg heller aldrig hennes armar då hon ständigt gick omkring i långärmat och var snabb på att låsa om sig i badrummet och snabb på att se till att bära pyjamas och så vidare.

Vad skulle vi ha gjort för att se att hon skar sig? Vad skulle vi har gjort för att förstå hur det stod till?


Sist men inte minst så skuldbelägger man sig som förälder och det går inte en dag utan att jag som mamma till E funderar över hur och varför det blev som det blev. 

Kanske kan min dotter själv berätta det en dag när hon är frisk!





Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...