fredag 25 april 2014

Fullt ös

På förmiddagen var jag ju som jag redan har nämnt i förra inlägget hos mina föräldrar och städade. 
På eftermiddagen tog vi deras bil och släp och for till Jula för att inhandla lite grejer åt dem och sedan vidare till Maxi för att köpa dem en grill. 

Mamma var bitvis uppe på benen men får så ont i magen av att vara på benen att hon mestadels ligger i sin säng. Hon kliver upp och gör mat och sedan lägger hon sig igen. 
Hon såg ändå något piggare ut men det är ruskigt så lik min mormor hon börjar på att vara då mormor var sjuk. 
Hon fick malign melanom och för er som inte vet så är det också cancer.
Mammas blick är exakt den mormor hade när hon blev sjuk och det gör mig så illa till mods. 

Jag och min mormor stod varandra jättenära och det var urjobbigt då hon fick cancer. Det slutade med att hon hamnade på Axlagården och trots att det har gått tjugo år eller något sådant, så saknar jag henne än i dag.

Det kan gå så fort från bra läge till dåligt läge och det är väl ungefär så det blev för oss. Även om mamma har misstänkt själv att hennes smärtor i mage och rygg berodde på cancern, så hoppades vi ändå på något positivt besked från hennes sista röntgen.

När man som anhörig står bredvid och ser en familjemedlem vara sjuk utan att kunna göra något och dessutom förstår att slutet kanske börjar att närma sig, så vill man ta tillvara på den tid som är kvar. 
Jag har på slutet börja säga till min mamma att jag älskar henne vilket jag aldrig nästan har sagt tidigare. Vi har fått en mycket fin kontakt med varandra under våra veckoturer till affären och hon har uppskattat de dagarna lika mycket som mig. Det är det där att få umgås! 

Man kan aldrig säga för mycket till sina nära och kära hur mycket man uppskattar dem, hur mycket man älskar dem och bryr sig. Passa på medan de lever!










När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...