måndag 28 april 2014

Onkologen

I förra veckan mailade jag den läkare som jag trodde var mammas och pappas ansvarige på onkologen och i dag fick jag ett samtal. 
Det var professorn som efter mitt mail hade kontaktat mamma och frågat om det var okey för henne att hon ringde mig och svarade på mina funderingar. 

Hon sade klart och tydligt att de anser att cellgifter eller en operation inte är det bästa för mamma. Att hennes kropp inte skulle orka med cytostatika och att det skulle kunna tippa henne över kanten fortare än om mamma inte får det. 

De ska nu ge mamma mediciner mot illamåendet och mot smärtorna och göra allt för att hon ska få må hyfsat den tid hon har kvar. 
Jag frågade hur lång tid det kan dröja innan hon dör men läkaren var ganska ovillig på att säga det.
Efter en stund så sa hon att hon tippade på ett år eller kanske mer. Det är bättre än sex månader eller kortare tid!

Jag förstår nu att de inte kan göra mer för min mamma och att vi får vara nöjda med de år vi har haft henne hos oss och ta tillvara på det år eller vad det nu blir som är kvar. Jag hoppas att hon inte ska plågas för det är inget liv och jag vill inte se henne bara ligga i sängen oförmögen att vara uppe på benen. 

Om tolv dagar fyller jag och min pappa år! Jag blir fyrtioåtta år och pappa blir hela åttio år gammal. Det blir nog ingen speciellt uppvaktning eftersom de inte orkar med det och är så pass sjuka. 

Mamma fyller också år snart!

 




 

När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...