söndag 25 maj 2014

Förtvivlan

Jag har en sådan jobbig känsla inom mig efter min dotters meddelande om att hon är på psyket. Jag känner mig sjukt orolig för E och är så rädd att hon ska göra något dumt.
E berättade för mig att hon vill skada sig och att hon inte vill leva. Precis som jag misstänkte!

Att hon är på psyket känns i och för sig lite bättre då de förhoppningsvis kan hjälpa henne och håller koll. 
Men jag är rädd att de bara ger henne ännu mer medicin som ska påverka henne på fel sätt och jag är även rädd att hon ändå gör ett självmords försök, fastän hon är inskriven. 
Det finns inga garantier att den platsen skyddar henne från sig själv, men jag hoppas verkligen det.

Min förtvivlan och sorg över dels min mammas sjukdom som suger musten ur henne och tar henne ifrån oss sakta men säkert, min pappas sjukdom som gör att han inget orkar och min dotters självdestruktivitet är enormt betungande.

Jag får trycka undan min egen ångest som härjar inom mig för att vara stark. Jag måste för att orka ta hand om alla och allting, känns det som. Bara min dotters mående rättar till sig så att hon snart mår bättre igen... 

Då fixar jag det mesta eftersom jag i grunden är en stark människa, en fighter och en överlevare.


När någon inte vill

För några dagar sedan skrevs vår flicka ut igen och peppar peppar jag hoppas att hon kan vara hemma tills hon åker till mig om en vecka. Sed...