onsdag 11 juni 2014

Psykakuten

Känner mig så ledsen nu för E har åkt in till psykakuten igen!
Jag vet inte om hon blir inlagd denna gång men hon lär väl höra av sig och berätta hur det har gått.

Jag fick höra av en vän att flera som hon känner till ( hon jobbar inom psykiatrin ) har käkat Abilify, men inte blivit hjälpta av den medicinen. 
Skrev till E att hon kanske borde sluta med den och berättade vad min kompis som även E känner sade till mig. 

Jag kände för ett ögonblicks sekund att men för böveln ska detta fortsätta gång på gång? Ska vi aldrig få ro och veta att vår flicka mår bra? Ska hon aldrig få leva som en frisk ung tjej utan ångest och helvete? Jag blir galen och fylld av sorg! 
Nä usch säger jag bara - som om det inte räcker med bekymmer just nu.

Pappa ligger fortfarande på sjukhuset och blir nog kvar i några veckor trodde de. Han skulle egentligen tömma knäna på vätska och blod men läkarna vill inte gå in och göra något med tanke på infektionsrisken. Det är den där elaka bakterien som de inte vill riskera att han åker på. 

Har lillan nu och i morgon ska hon till sin farmor över dagen! Sedan kommer hennes mamma och hämtar henne på eftermiddagen och på fredag eftermiddag kommer T tillbaka hit för några timmars samvaro. 

På lördag ska jag ut till stugan och städa åt mamma! Egentligen så borde jag åka ut minst var tredje dag, men nu är jag ju barnvakt.

I morse på promenaden så skrek Daisy till och började sedan att halta. Ett tag fick jag bära henne men med ytterligare en hund i släptåget, så blev jag tvungen att låta henne gå. 
Sedan har hon vilat hela eftermiddagen och när det var dags för käk så skrek hon till igen och haltade ut i köket när hon skulle äta. 
Fortsätter det så måste hon till veterinären! Hoppas att det bara är en liten stukning i knäet eller något sådant.








Long time no see

Den här sommaren har rusat i väg och nu sitter jag här medan hösten gör sig påmind. Har haft en underbar sommar kan jag säga och vistelsen i...